Jag försöker lära mina barn att man inte ska ljuga och att man ska erkänna om man gjort något dumt. Vid de tillfällen nåt oönskat inträffat blir nån form av kollektivt förhör som resulterar i ångest från alla parter... Jag är inte bättre än så...ganska kass faktiskt...

Men jag blir förvånad när jag läser om en 60-årig (det har iofs inte med saken att göra) fnaskköpare som får fortsätta döma i HD, efter ett prostitutionsmål... Även fast han uppenbarligen ljugit för snuten i flera förhör och först senare erkännt sitt torsk-fiske, som han även straffats för så blir straffet samma som för mina döttrar... Vad säger man?

Straffsatserna jag spelar med är uppenbarligen rättspraxis Mina döttrar blir förvisade till rummet,  domherren omplacerad. Mina dötrar får indragen veckopeng, ibland två... Den smaklöse rättsskiparen får sina 50 dagsböter...

Den största skillnaden är att jag litar mer på mina döttrar än rättsväsendet, och det känns som ett rimligt antagande även fortsättningsvis, lr hur?

:P