Det är ett par riktigt tunga ögonlock som sitter här... Kanske beroende på prinsess-magen jag hade inatt kanske på grund av annat...

Tänkte dock kommentera Iron Maidens nya platta... Denna sväng med de engelska rockarna är mer progressiv än den bombastiska Dance of death, kanske inte lika hitkänslig, men innehåller två-tre spår av sentida Maiden-klass...

Det har dock börjat infinna sig något mysigt över gubbarna som smakar frotté lr åtminstonde inte alls nitar och läder... Helt borta är deras glöd, eras kall, et som en gång i tiden gjorde deras episka metall till något extra...

Kanske finns det en hel del annat att hämta, men den delen saknar åtminstonde jag... Iron Maidens alldeles säregna sätt att hantera marknaden börjar lysa Joakim Von Anka och det kanske är en del av förklaringen...

Men musikbranchen tror jag har problem, det föds inte längre mastodonter, som likt Maiden hittar en fortfarande köpstark (inte nerladdningsstark) grupp människor... Dom närmaste jag kan komma på som under detta sekel etablerat sig är i mega-format... ehe... Robbie Williams... fattar ni?

För svenskt vidkommande (och med svenska mått) hade kanske In flames kunnat vara där men jag tror dom är lika nerladdade som köpta... om man får säga så... kanske är et så att det är en allt för snabb och turbulent branch nuförtiden... vad vet jag?

Nuförtiden, skrev jag och kände hur skelettet stelnade och blev fossilt, men man får väl hoppas att man slipper bli uthängd att illhöra generationen "Vi som byggde EMI" för det? lr hur?