En hoppare försökte ta sitt liv framför T-banan... Varför? Finns det inget som motiverar en del att leva vidare? Jag tror det , men jag tror inte att alla ser det... Depressioner är jobbiga, långvariga depressioner än värre... Jag har iofs inte fastnat i nån längre depression nån gång, men att deppa är jobbigt...

Det kostar kraft, det kostar livsgnista och det kan kosta långt mer än så... vänskap, arbete... ja, det kan innebära graven rent privat... Vad kan man göra? Samhället vrider upp tempo och prestationskrav... föräldrar hinner inte ta sitt ansvar... kanske orkar dom inte... samtidigt skall alla identifieras genom framgång och karriär... Det får mig att undra var det som betydde något har försvunnit?

Vänner... kärlek... familj... gemenskapen... släkt... värmen...

Jag har själv varit låst i karriärs-racet... Jag jobbade in mig i väggen runt sekelskiftet... Det var mitt uppvaknande... Men paradoxalt så gav det mig en pedagogisk läxa... Jag fattade att jag jobbar för att leva, inte tvärt om... Priset var giftstruma. Kroppens egen rubbning som krävdes för att jag skulle fatta... det är ,tycker jag, ändå ett litet pris som jag betalat för att jobba annorlunda... se till mig själv från fler perspektiv... kanske ett uppifrån-perspektiv kanske...

Det jobbiga har varit självinsikten... att acceptera sina begränsningar samt att leva efter och med dom... Men det har gjort mig trygg i den jag är och vad jag kan lova, det har gett mig en helt ny prioriteringsordning och det har minskat betydelsen från yttre påverkan... och det är skönt...

Men vad skall man göra som deprimerad... Jag vet faktiskt inte riktigt... jag tror varje situation är unik och har sin alldeles unika lösning... att kliva av tror jag är fel lösning... det lämnar så mycket upprivet och obesvarat efter sig... och för dom sista som finns kvar runt om är det en klen tröst atyt mista en deprimerad i sin omgivning... nån dom faktiskt älskar...

Kanske det måste börja där... med att låta dom som far illa få veta att dom är omtyckta, att det finns empati och lyssnare i omgivningen... fan, vad jag hoppas att det inte bara låter som DiLeva... för det är inte poängen... lr hur?

:P