Vet inte hur det blev så... men en gammal kreation jag skrev fick plötsligt en avdammning och ja... så här blev den... Jag kallar den: Där allt händer...

Det är aldrig ensamt
Inte ens frammåt morgonkanten
Du vet, när alla andra sover...
När allt annat utom brisen är tyst

Där är jag... där allt händer...

Det är aldrig jobbigt
Inte ens när all ork tagit slut
Du vet, när allt går mot en...
Men det ändå finns mer att ge

Där är jag... där allt händer...

Det är aldrig tråkigt
Inte ens när tystnaden omfamnat en
Du vet, när inget mer kan sägas...
Men det ändå kokar inombords

Där är jag... där allt händer...

Där allt värderas på guldvåg
Där den bräckliga kärleken vägs
Där känslor och självkänsla möts
Där allt kan gå rätt, men oftast går så fel

Det är där allt händer...
Men bara om det finns vilja

Lr hur?

:P