Åkte kommunalt in i morse... växlade buss till t-bana för en färd mot Tekniska högskolan... Morgonstirrande måndags-människor stirrade apatiskt på verkligheten, precis som den var uppspelad på Cosmonova...

Den enda som höll hov var t-bane-kusken... och som han pratade... jag log inombords och försökte glimmra med ögonen för att ge liv till apatin och stöd åt föraren... men omgivningens dom var hård... det var inte socialt accepterat att prata nazmnsdagar, t-bane-stationer lr väder...

Jag kände att det fanns flera, det fanns hopp... det fanns en till som var beredd att ta fram saxen och kapa alla vanliga mönster... ändå bemöttes han med späk... det knappast vara tänkt att fungera så... lr hur?

:P