Jag tror allt har en mening... både det som skrivs och det som utalas, även fast det är flyktigare och det som skrivs mer permanent. Kanske är det så att man måste kunna tala för att kunna formulera sig i skrift, lr åtminstonde ha en önskan att kunna tala ut...

Jag vet inte riktigt, men på något sätt tror jag att den som kan formulera sig i ord har lagrat, samlat och funderat över dom ord som petas ner. Det kan vara ett budskap, ett rop på hjälp, kanske ett sätt att bara få ur sig. Jag är sån. Ibland bara måste jag få ur mig något. Det händer ibland att det tar sig form via pensel, via musik lr via dikt. Dessvärre tangerar jag bara allt. Jag är flyktig.

Det finns nog med inspiration för att binda ihop riktiga alster inom mig, tror jag, oavsett det är text, musik lr akryl... men tålamod och förmågan att fokusera är det som tar sin rätt... Inget blir helt klart... inget, dessvärre.

Kanske har jag inte hittat min form att kommunicera ännu, kanske är det så att man inte ska hitta den... jag vet inte riktigt, men det känns skönt att det fungerar som någon variant av övertrycksventil. Någon variant av kanal ut. Oavsett det är aggretioner lr annat kommer det ut, och det gör det på ett sätt nu för tiden som gör att jag inte fördömmer mig själv över vad som kommer ut, utan snarare uppskattar att det får ta form...

Kanske är jag inne i en sån där fas i livet där allt runt om kring bara spelar en marginell roll, en sån där fas där man går och lallar i sin egen lilla värld, ovetande om vad som händer runt om... lr så bryr jag mig inte lika personligt längre... kanske var det fel formulerat, jag menar att det inte tar mig personligt och att det inte förbrukar energi på negativa tankar om allt och alla...

Jag tror jag fått en släng av något virus som kanske skulle kunna heta "DiLeva", kanske är det positivt, kanske är det negativt, hur-som-helst så trivs jag fn utan att riktigt veta varför och för att göra det behöver man ju inte vara galen även fast man känner sig pretty sjuk... lr hur?

:P