En sista svandans...
Kategori: Eget svammel
Det första man tänker är, fan, hon måste vara riktigt jäkla ensam om duvorna var upptagna med andra brödkastare och svanarna var dom enda som var någorlunda intresserade... Sen slår det mig att det är intebara tragiskt,, utan i vissa avseenden faktiskt känns som den femte nyansen av Killing-gängets bruna serie...
Det finns lite tragikomik över det hela... Gör det inte?
Jag ser framför mig hur denna dam smugglar in svan åtta upp högt upp till sin lägenhet i trapphuset... Livrädd att grannarna skall se henne... pulshuggen och motiverad för fullt att skaffa sällskap till dom övriga sju...
Jag antar att en svan, som för mig ter sig som ett relativt aggresivt och farligt djur, inte var en helt trivial uppgift att bära från stranden på Rålis till hemmafriden för en äldre dam som logiskt borde vara lite sliten av den biologiska klockan...
Jag inser att brevbäraren som skickar in posten i brevinkastet fått lite huvudbry och vånda över att varenda försändelse, som skall landa på hallmattan, ivrigt plockas in av "någon på andra sidan"... Någon som oavsett tidpunkt är hemma och i vissa fall låter snarlik birdie nam-nam...
Jag fattar även att det måste varit en riktigt trött madame som inhyst sina skötebarn, med minimal bostadsyta, kanske runt 25 kvadratmeter, med knappa möjligheter till badkarsbad, med inte riktigt samma dyngsrytm i en skitluktande sovalkov...
Fan, ändå släpar hon in svan efter svan... Det går inte riktigt ihop för mig... Kanske ska man se en tunn strimma hopp i att någon bryr sig... Kanske är det så att det är ännu mer tragiskt att vårdsvergie av idag inte kan ta hand om alla sjuka, om hon nu är sjuk?
Hur-som-helst så måste polisen som forcerade dörren till lägenheten haft ett uppdrag som inte är så vanligt i innerstan... Eller? Ehe... om man inte räknar bort att det handlar om att ta bort störande verksamhet, nerskiten och förvirrad... Lr hur?
:P