Völkerball...
Kategori: Nattsudd
Östtyskarnas levnadsöden, fördomsfullt tolkat, inrymms i detta band... Sot, bränder, metalliska ljud som minner om gas-larm, monotona mekaniska ljud i fast takt... allt är en musikalisk resa inspirerad av ångest och kolgruveosande tvångsarbete denna gång förpackad i en DVD/CD kallad Völkerball...
För den är precis så tvingande när man drar igång den, den binder en till precis alla sinnen... Det funkar levande på konsert, på grund av värme från pyroteknik, adrenalin och inlevelse. Det fungerar på platta i en perfektion svensk-producerad av komplicerade ljudmattor, skön falsksång och enkla riff och den fungerar alldeles utmärkt i förpackningen DVD, vi pratar riktig underhållning...
Produktionen är snygg, bandet fångas levande, publiken likaså, scenen får sitt utrymme som en del av kompositionerna, showen är förberedd i minsta detalj, låtvalet helt i sin ordning, även fast jag saknar t ex Seeman som valts bort under turnén till förmån för, enligt mig, settets svagaste låt, Depeche-covern Stripped.
Bästa spår tycker jag är ett flertal låtar... Ljudmässigt i Sonne (Londonupptagningen) och Ohne Dich (Nimes)... Visuellt ballast är de regnande bengaliska eldarna under Morgenstern och i dom galna eldkastarna i pyrons porr-spår (ehe?) Feuer frei...
Samantaget är den genomarbetad, förresten, mycket väl genomarbetad kreation, både visuellt (bl a med otroligt snygg box, tysk subtitle och ett häfte värdigt sitt pris) och ljudmässigt. Jag skulle inte tveka att betygsätta den med fem ? av fem möjliga.... Detta är ett föredöme i konsten att kränga avklarade spelningar i kommersens dike av mp3 och avi-filer...
Livematerialet innefattar inte bara en full sättning från Nimes i Frankrike utan även material från London, Tokyo och Moskva. Särskilt mycket gillar jag att man valt låtar ifrån övriga spelningar som inte är framförda och upptagna med uppgiften att vara likadana som det franska framförandet, det finns markanta skillnader i bandens framföranden som ger en trovärdighet till produktionen som många liveakter saknar i och med efterpålägg och mixningar från olika kvällar på scenen.
Extra kul att ladda DVDn med Rammstein blir det efter SVTs visning av Green days suveräna live-dokumentär 'Bullet in a bible' som gick natten mot söndag... Wow, vilket ös, där med... Trallpunkens spretiga energi kontra Rammsteins taktfasta mangel ger onekerligen en trevlig karta över spännvidden i dagens rockmusik...
För det är just det jag är så jäkla fascinerad av i musiken... och det är just det som gör musiken till något extra trollbindande för mig... Speciellt påtagligt blir det när min yngsta dotter 6 år sjunger ur sig ett raspande och halvilsket 'Du hast' om jag inte gör som hon tycker när jag sitter med fjärrkontrollen...
Jag menar, fostran kan ju te sig annorlunda ibland... lr hur?
:P