lr hur?

Iaktagelser från min egna lilla värld!

Käken tuggar på...

Kategori: Eget svammel

Tuggar tuggummi och skriver blogg på en och samma gång... fan, man måste vara smärre unik som klarar det som man... Till något helt annat...

Läste en skum krönika om dom som vabbar i Metro, lr om det var City i morse... kontentan i dravlet var att dom som inte hade barn jobbar satans så mycket mer att det skulle vara rätt att instifta Vakka (vård av kompis) och Vaffa (vård av förälder), jag kände mig bara trött... matt... less...

Är det så att vi i välståndslandet (ehe...) Sverige har det så knapert att vi inte kan kosta på oss att ha sociala skyddssystem utan att initiativen skall värderas binärt... absolut skall finnas lr skall inte finnas?

Kasst, tycker jag att det är, men samtidigt irriterande oxå... Speciellt eftersom krönikan är skriven av en, om jag inte minns fel, journalist... inget initiativ till debatt, inget annat än någon tråkigt underfundig poäng om att detta är ett sätt för föräldrar att slippa jobba arslet av sig...

Det finns kanske värre sätt att smita från jobb och arbetsuppgifter, men det tänker jag inte tjata här... Skulle bara vilja säga att det går alldeles utmärkt för många att kombinera föräldrarskap och vara bomullsplockare på den numera hysterinska arbetsmarknaden...

Nyckelorden är
- Planering
- Tydliga mätbara mål
- Förståelse

Nyckelorden är dessutom oxå att inte gömma sig för den situationen att man först och främst faktiskt är förälder, därefter arbetar man för att försörja sig och familjen... Gissar att det är en ganska viktig poäng som inte på något sätt handlar om att göra de barnlösa till krusifix-bärande martyrer under arbetets tunga ok... låter det OK? låter det rimligt?

Barnen går alltid före jobbet, så enkelt är det...

Jag tror att krönikan är just en reaktion liknande den hetsjakt som rökpausarna utsatts
för, nu är det vabbarnas tur... kanske... lr nä, det tror jag inte, men poängen är den samma... det är viktigare med arbetsplatsens och arbetsgivarens situation än den anställdes...

Jag har vid ett antal tillfällen hanterat arbets- och budgetplanering och det finns nyckeltal som hanterar bland annat frånvaro och ledigheter som man alltid bör ha med... om man inte har tid att ha anställda som är frånvarande så handlar det ytterst om dålig planering, för att inte tala om riktigt kasst ledarskap...

Det är i den situationen det blir en belastning som kan resultera i övriga personalens misär och utbrändhet...

Visst går det att hamna i situationen att nyckelpersoner "försvinner och sätter andra i klistret" men det är kanske inte uteslutande av illvilja från förälder lr snoriga barn... lr hur?

Kommentarer

  • Eve säger:

    "... om man inte har tid att ha anställda som är frånvarande så handlar det ytterst om dålig planering, för att inte tala om riktigt kasst ledarskap... "

    Det där var väldigt fint sagt för den tiden de är små barn (och då talar jag om erfarenhet) är kort. De växer så fort och innan man vet ordet av är de tonåringar börjar gymnasiet och sedan vips är de stora!

    Noterade nu när jag var i Stockholm att männen satt med sina små barn, tog en öl och snackade med polarna ute på stan på lördagen. Inga mammor närvarande. Det såg mysigt ut.

    En ny generation. Det fick mig att le och bli glad av någon anledning. Ska nog skriva om det bestämt göra lite efterforskning. Svenska män, ni går i täten!

    2007-01-23 | 21:53:43
  • Anonym säger:

    Tror mycket på att ha med barnen och lägga tid på barnen, för min del har det inneburit att barnen inte har några som helst problem att ta en diskussion, utrycka sin ståndpunkt, ta för sig verbalt osv... Trassel med det och uttalsbekymmer har jag märkt att överbeskyddade barn ibland har, inget veteskapligt bakom påståendet, bara en egen iaktagelse...

    Å andra sidan har kanske tidigare generationer trassel med att förstå varför man ger barnen det utrymmet fullt ut, men för mig handlar det om att det blir enklare att umgås med barnen...

    Intressant nog innebar det att min frus grabb blev en envis jäkel som absorberar all information hur enkelt som helst, men har lite trassel med koncentration för att han har det lätt för sig i plugget...

    Min äldsta dotter blev den som alltid vill stå i centrum, sjunga och tjoa, men inte tar något på allvar

    Den yngsta blev den som tryggt lyssnar och iaktar för att sen säga hur hon vill ha det, men nöjer lite för ofta med att bara få vara med...

    Skumt, men det kommer säkert ändras med puckohormoner och tonårsproblem... hahaha!

    2007-01-23 | 23:20:05

Kommentera inlägget här: