Påhopp?
Kategori: Nattsudd
Jag tycker det är helskumt och ibland ballt att det finns folk som vågar stå ut ur massan och med det lockar fram det värsta ur olika puckon... Jag beundrar dom, inte alla dessa "fucked up netties" alltså, utan dom som med enkla medel, vänlighet, omtanke och kärlek retar gallfeber på extremister som plödsligt bara måste verka som någon Duracell-laddad variant av autistiska åsiktsmaskin... (ursäkta alla ni som lider av riktig autism, jag menar inget illa)
Det blir på något sätt gratis lyteskomik när dom små grodorna rasslar ur deras tangentbord, i jakten på att driva ut dom "hemska demonerna"... Ni vet när fördomar eller dom som bär dom avslöjar sig själva... Det tycker jag är festligt! Det tycker jag är värt en omtanke...
Det blir som ett ironins avtryck som kanske förhoppningsvis kan lära dom något... bara dom fattar vad som egentligen skrivs.... lr om dom bara tar sig tid att tänka efter att det faktiskt handlar om människor...
Förstår ni vad jag menar?
Ungefär så skrev jag till en vän, om påhopp som skett på en nära anhörig inom hennes bekantskapskrets... förenklat för att kärlek mellan personer inte är verdäeras på samma sätt beroende av olika kriterier... Det är helt enkelt något som upprör känslor i dom mörkare och ganska anonyma delarna av nätets användning.
Personligen tycker jag att trakkaserier inte bör vara något som accepteras oavsett om det sker öga mot öga lr i cyberrymden... Däremot så tycker jag som sagt var att det är "pretty fancy" när moralens väktare (ni vet dom som ibland iklädd religiösa-, och ibland klär i fascistiska- och ibland bara naket bär Svennssons fördomar) vräker ut sin avsky och uppläxning...
Hur fan orkar dom?
Hur fan funkar dom?
Det häftiga är inte att det sårar dom som valt att stå ut... det är tragiskt att dom ska behöva lägga eneergi på att stå ut, men det häftiga inträffar när den utsatta, på något vänster, lägger ner åsiktsmaskinen i partär utan att ha gjort annat än att se hur pannbenet slår en halvmara på sig själv...
På något sätt måste det ge energi, förhoppningsvis även någon variant av tröst och hopp om att andra kan se vad som pågår i civilkuragets- och mellanmjölkens land (ehe...)
Kanske flummar jag ut för att jag är trött, men det ska väl inte vara så jäkla konstigt att låta folk vara ifred oavsett hudfärg, sexuell läggning lr om man har utseendemässiga-/fysiska defekter... Undrar man något, fråga, kommunicera, fundera, begrunda, men att hoppa på någon visar bara på egen osäkerhet och avsakna på empati... lr hur?
:P