Sitter och registrerar min CD-samling... det är fan inte det roligaste jag gjort i mitt liv. Ligger efter 400 poster på H... Och det skall göras ordentligt oxå, annars är det ingen mening...

Det är lite tråkigt att upptäcka luckorna i vissa favoritartisters backbook, fan undrar om plattan glömdes kvar på någon fest eller lånades ut för att falla i glömska... hur-som-helst så får det en oxå att minnas... vilken kick...

Spelningar, tonårsdrömmar, pojkrum, 25-årsfesten och fan nästan bara sk uppetid hinner passerar revy i spelaren medans Excel-arket fylls upp... Man var kung och får på något underligt sätt chansen efter några tangenttryckningar att återta åtminstonde en del av manteln för en stund...

Exakt så kändes det att spela... ehe... Bryan Adams... hahaha... trodde jag glömt honom, men han gör sig påmind med 10 präktiga släpp i min hylla... Eller AC/DCs fruktansvärt suveräna dubbel-live som dom släppte i början av 90-talet till Razors edge turnén, då dollarsedlar med Angus regnade över publiken... just en sån ligger ihopvikt i min CD... Nostalgi!

Samtidigt visar jag mig från min präktigaste Neanderthalar-sida genom att just agera som den samlare vi lärt oss genom generationer att vara för att kunna överleva... för inte fan skulle människan överlevt historien om den inte hade musik... lr hur?

:P