Det blev en svår tillställning att lillasyster fyllde 6 år... C, 9 år, tyckte så... För den sparade månadspengen samt för en slant som fåtts av farmor så köptes tårta och kort till lillasyster... Fan, man blev rörd...

När jag kom hem med födelsedagsbarnet stod den där, tårtan! I egenkomponerad komosition gjord av glass, oboy, vindruvor och apelsiner... Köket var i kaos.... anspänningen enorm... Vad skulle pappa säga? Vad skulle syrran säga? Skulle den vara godare än köpetårtan? Skulle dom sista surt spenderade pengarna ge utdelning i triumf?

Då brast det... kommentaren från henne var: "det känns konstigt pappa..." följdes av ett störtböl... en känslomässig härdsmälta... Hon var inte ledsen, inte heller överdrivet glad, bara förbannat stolt, bara så jäkla sugen och ivrig att höra omgivningens dom...

Mamma som kom sent efter en lång arbetsdag hann inte smaka på hennes tårta och det var betyg nog... ändå frågade hon strax innan sängdax om vi var nöjda och om syrran tyckte uppvaktningen varit bra...

Det ger en lite hopp som förälder... Så pass mycket att så snart mitt nya bankomatkort kommer så förnyas hennes investerade pengar till något hon ska få spendera på nytt, för om hon ger med hjärtat så ska det inte behöva finansieras av hennes sista slantar... lr hur?

:P