lr hur?

Jag vet inte om jag förstår människor... Lr vad som driver folk... Jag vet inte heller om jag förstår  vad det är som gör att dom på något sätt ibland måste förverkliga sig själv genom att stå över alla andra... Det enda jag vet med riktig säkerhet är att jag inte förstår dom. Så är det... men det hindrar mig inte från att tycka synd om dom.

För det måste ju vara så det är... Ta det här med att "tagteama upp nåt drinkluder", "kasta ut blatten" lr "spotta på tiggaren"... Var kommer energin ifrån som gör att det kanaliseras ilska/känslor/åsikter på detta sätt... Är det så att människan måste ha sina kanaler i form av spyhinkar som mer lr mindre ska behöva acceptera att det måste byggas hiarkier på just dom för att någon annan ska klara sig... lr få må bra (?)

Jag har kallats något så smickrande som samhällsvän av några nära internetbekanta för mina inlägg och åsikter, och samtidigt som det värmer mig att få just det omdömet, så förvirrar det mig lika mycket... Varför ger vi som intresserar oss för andra människor så entusiastiskt in i ett engagemang och en diskussion för att vi märker att det finns en till som bryr sig... Jag vet inte, men jag uppskattar verkligen att dessa små ljusstrimlor finns kvar... För det ger energi... och inte så lite heller! *L*

Ta Punchens kommentar till exempel i ett tidigare inlägg, den är så klockren, samtidigt som den är just lite realistiskt ororväckande och sådär vardagskuslig... Budo var temat där han går igenom några av dess alldeles utmärkta effekter på kropp och kork via sinneslag, kroppslig balans med en objektivitet i bedömningen och förståelsen för omvärlden som ytterligare positivt bihang... 

Jag tror mig förstå vad han menar och han har definitivt poängerna på plats, för det finns något som många aktiviteter (bl a kampsporter) ger, nämligen självkänsla, en självkännedom och en mer realistisk bild av sin egna kapacitet... och det är här tanken slår mig...

Måste den där själkänslan frodas av att man ger sig själv en tydlig bild av att kunna överleva? Jag vet inte... lr jag tror det... lr jag vet faktiskt inte...

För är det inte så att en del av ett självförsvar (konsten att överleva) är just dessa beståndsdelar... Jag tror nämligen att det finns andra manngranna delar av det, som driver och engagerar just mig till detta inlägg, som ligger väldigt nära t ex budon, och därför gör det ganska klart att det finns en gemensam nämnare mellan budo och något annat... Jag tänker på det där med att skapa sitt försvar, förutsättningar för att överleva, och att det faktiskt kan vara att skapa förutsättningar för människor att verka ihop... Flumeliflumm, men ni kanske förstår vart jag vill komma...

Samhällsengagemang!

Det är här jag får min tankemässiga utmaning eftersom jag är en sann Darwinist... Det måste ju fan hänga ihop på något sätt. För jag är fast beslutsam att det finns substans bakom det där, som jag inte riktigt vet vad jag ska kalla , men jag väljer att döpa till "urvalsarv". Just det... Urvalsarv... Äckligt ord, va?Javisst, men vänta... det blir ännu värre *L*

För det är ju så det ser ut i världen idag... Stora delar av befolkningen är beredda att ta liv för att få olja, pengar, mat, ja, till och med för att få en pojke som avkommling. Den rika västvärlden vägrar konsekvent U-länderna att äntra scenen för global ekonomi genom någon variant av nationalekonomisk kidnappning... Alla kan ju inte få ett kylskåp, då välter ju jorden... osv osv exemplen kan hittas som gör detta inlägg så långt att det kunde bygga E4 till Saturnus på texten... Inte fan är det konstiigt att vi frodar en urstark vilja att främja oss, att försvara oss och våran rätt... bland annat genom att hitta hiarkin.

Därför blir jag mer och mer övertygad, att om det bara är Darwinismens verklighet som råder, så måste vi blanda upp den med en innerlig vilja att hjälpas åt för att den inte ska ta sin extremaste yttring, för det finns nämligen några tydliga tecken på vad som händer i de fall man drar delar av detta till sin spets, som t ex översitteri och profit... 

Ta inaveln som exempel, genetiskt formgjutna kommer till exempel inte kunna göra en schysst avkomma. Ta revolten, dom starkaste kommer inte kunna hålla sin pöbel med endast bröd och skådespel. Ta pengarna, dom går aldrig att låsa in...

Därför behövs en balans, en logik, kanske en sundare syn på att det faktiskt finns något positivt att hämta i både respekt och samtidigt något välkommnande i en konkurrenssituation, där man kan uppskatta att olikheterna berikar. På så sätt tror jag att man kan överbrygga åsiktsskillnader, religionsfrihet, jämlikhet och mycket annat utan att få likhet, utan att få en likblekhet... Men bara, jag repeterar, bara om det involverar respekt. Givetvis behöver man blanda upp det med lite andra indigrienser som tilltro och transparens i (och till) ledningsskikt samt "tysta övverenskommelser" om att dom med överflöd ska värna de som inte har lika välbärgad tillvaro, men det är en annan diskussion...

Det är hur-som-helst därför jag inte förstår människor som vill främja sig från andra och därmed inbjuda till segregation lr andra som anser sig behöva förtrycka lr till och med mörda för att överleva... Skalan ligger utlagd... och folk är beredda att göra vad som helst för att överleva... Det är så det blir hemskt... Det är så det blir ett urvalsarv... Fy fan!

Jag vet inte om någon förstår mitt resonemang, för jag vet inte riktigt heller var jag vill komma, känner jag... men jag tror jag fick mitt sagt... det känns så... Därför känns det ganska meninngslöst (?) att fortsätta skriva på detta inlägg... lr hur?

:P

PS. Åsiktsmaskinen has left the building!

Tänkte klottra några rader om den fällande domen för dom sk Stureplansprofilerna, men nöjer mig med att citera Lukas Moodysson från 2003 års upplaga av Filmgalan när han tog emot Guldbagge för Lilja 4-ever, bästa regi.



Detta är den värld vi lever i. Varje dag dör åtta gånger så många människor av svält som de som dog vid World Trade Center. De tre rikaste människorna i världen har lika mycket pengar som de 43 fattigaste länderna har tillsammans. Mellan en och två miljoner kvinnor och barn faller varje år offer för det som kallas trafficking det vill säga att levande människor köps och säljs för att våldtas. Detta är den värld vi lever i.

Nu står vi alla inför ett val. Antingen accepterar vi att världen ser ut så här eller så gör vi motstånd. Antingen lutar vi oss tillbaka i tv-sofforna, om det blir för otäckt byter vi kanal och tittar på A-ekonomi istället, och på fritiden kan man börja spela golf och kanske kan man söka jobb som klottersanerare och i nästa riksdagsval röstar vi allihop på Coca-Cola eller så reser vi oss upp från sofforna och säger nej tack jag vill inte ha något Happy Meal. Jag tror inte på en gud som heter dollar och så säger vi som Lilja säger till mannen som snart ska våldta henne: Du tror att du kan köpa mig, men du kan inte köpa mig.

Du kan aldrig köpa mitt hjärta. 

Sen får ni fundera över hur det rimmar med denna incident, men det finns beröringar när det handlar om människosyn... lr hur?