lr hur?

Mugabe dundrar på om engelsmännmens ockupation, men frågasätter inte ifall han själv kanske förtrycker sin befolkning... Jag är skeptisk till omräknningar av valresultat och kandidater från endast ett parti... men, men...

Det afrika jag upplevde i Zimbabwe i början av 90-talet var ett land som skulle börja vika ner sig... från att ha rest sig rakryggat och frigjort sig från det tidigare Rhodesia hade denna kustlös stat i södra Afrika gått från sin variant av kommunism till att öppna upp handel och andra omvärdskontakter... Det var ett tillgängligt Zimbabwe jag upplevde! Ett afrika med världens vackraste Victoriafall, kopparöknar och en befolkning som andades hopp...

Med utgångspunkt i Zambia gjorde jag två vistelser i Zimbabwe under olika delar av året... Jag fick uppleva torrperioden och den mer nederbördsrika... Allt omringat av kopparöken följt av små brukade samhällen... Det fanns indikationer från konsulat etc om att man börjat rikta in sig på att återta den mark som fallit i vitas händer... Något som senare under 90-talet pågått och fortsatt än idag...

Man märkte tydligt ett förhårdnat klimat bara mellan de månader som skiljde mina vistelser där... Det frodades någon variant av ilska och förakt, kanske inte från befolkningen men i samhället där i stort...

Detta isolerade landet... ledde till att gränsen mellan vad som var/är Mugabe och Zimbabwe suddats ut... Utan att kunna allt för mycket detaljer om landet och Mugabe verkar det finnas många likheter med den personlighet som Forest Whitaker tolkar känslosamt av Idi Amin i Last king of Scotland... Kanske är det så att historien inte lär oss någonting... Jag vet inte...

Samtidigt ser man hur sydafrika under den tid som passerat inte bara lämnat startblocken, utan även passerat den standard som Zimbabwe hade med utveckling i en helt annan riktning... Kanske beror det på den otroliga draghjälp man haft av Mandela (Han, dvs inte hon)... Jag vet inte... Det är dock enkelt att dra slutsatsen att man med dialog och kommunikation samt med en öppnare inställning till omgivning och egna led kanske kan katalysera sådant som bara är möjligt under mänskliga rättigheter, som bl a yttrandefrihet...

Ändå är det något som lockar i tanken att dom får återerövra det som tagits samtidigt som de regimer som inte går befolkningens ärenden till slut ändå får hitta sin uppgörelse på ett sätt som t ex Rumänien erfor med Ceausescu... Det ger någon form av hopp om att det ändå ytterst finns någon form av påverkan, även fast det då sker i sitt mest extrema skick... Den tanken lämnar inte... och det gör att jag känner mig något illa till mods med att avsluta detta inlägg... Logiskt så det förslår, eftersom allt tar slut förr lr senare... lr hur?

:P

Creed splittrades efter åtta år som band, i resterna av detta stod tre medlemmar med en vision om fortsatt musikkarriär, fast utan Scott Stapp (sång), och som enligt dom inblandade "inte ska låta som Creed med en annan sångare"... Personligen har jag ett gäng plattor med Creed, men tycker att det blir lite för snäll musik mellan varven, riktigt bra melodier, med tydlig amerikansk influens... och exakt det samma går att utala om just Alter Bridge, där sångaren Myles Kennedy jackats in till bandet...

Det som särskiljer banden är dock den mer raka riff-linjen som Alterbridge går, samt att man i Myles lyckats hitta en riktigt vass rockstämma, med bredd och intensitet... detta märks inte minst i det pådrivande scenspråk han förmedlade igår... Han är krasslig, lr faktiskt sjuk, det ser man och öppningen på spelningen blir något hämmad av dettta...

Come To Life öppnar spelningen, men det är inte förrens några låtar in som Myles ber publiken att hjälpa honom i hans frenetiska kamp att hålla tonerna... Man märker att det ligger nära bristningsgränsen och att publiken får fylla ovanligt mycket, men jag har inga tidigare referensramar annat än lite liveinspelningar att referera till så jag tycker att han bär upp situationen bra...

Lagom till Before Tomorrow Comes, ca 5-6 låtar in i settet, har han skaffat sig ett totalt grepp om tillställningen... efter hans vädjan låter han konstigt nog skitbra... Kanske lossade lite av pressen att avsluta Europa-turnén med dessa ord, jag vet inte... Det är varmt, intimt och precis allt man kan förvänta sig av ett "mindre" hak... och jag är övertygad om att det är större scener som hägrar framöver...

Blackbird lyfter ordentligt även fast den inte görs så fantastiskt bra jag hört den på andra ljudupptagningar... Detta är en blivande stammis i setlistorna deras ett bra tag framöver... Ett förlängt outro på låten ger den dock en shysst matande stämmning och Mark Tremonti får ett av fler tillfällen att glänsa lite extra... Man funderar faktiskt lite över om han faktiskt övveröstar sina staplar av förstärkare med sitt fonetiska minspel som karaktäriserar hans scen-närvaro... Jag tror det faktiskt är så...

Med låtarna Open Your Eyes och Broken Wings ger dom publiken en total allsång tillsammans med bandet och det bygger onekerligen upp stämmningen inför avslutande Rise Today... och sammantaget gör bandet precis vad jag förväntar mig och lite till...

Dom ger mig nämligen på käften för att jag under senare spelningar (sista tiden) sett hur spelglädje ersatts av plikt att genomföra spelningar, så även ikväll, med en uppenbart febrig Myles... men det stora ikväll är att bandet därför kämpar sig genom spelningen, dom gnetar med energi, dom trevar efter att nå publiken sådär lite extra för att göra det till en bra turné-avslutning...

Trots att Alter bridge bara har två fullängdare i bagaget känns settet klockrent, även fast jag saknar Coming Home som jag oxå försöker ropa in... Myles som ikväll är lite blek (feber) ler och erkänner i en bisats att röstkapitalet inte finns att klara av den idag och jag både förstår och respekterar det...

Detta gör att man upplever bandet som riktigt ärligt och rakt ryggradsmässigt, det gör oxå att man märker att dom drivs av proffesionalism och just den spelglädje bandet funnit i sin nuvarande konstellation... Betyget PPP+ ska ändå ska avsmakas med att jag gladeligen ropar in plåtar till kommande spelningar med detta band... och det visar att även om musiken inte levereras med 100% träffsäkerhet kan man komma långt med engagemang och närvaro... och det är ju faktiskt det som gör live-scenen till något jag älskar, tioll något som inte går att få genom en CD-spelare lr DVD-uppspelning... Vad är en bal på slottet? lr hur?

:P