Så anlände ostindienfararen till byhåla... Segel över blå molnprydd himmel, gassande sol och mjukglass. Replikafartyget med namnet Götheborg III, gick visserligen in med motorkraft, men Karolinerna från Norrtelge Compagnie mötte saluten som avfyrades omdord med sin ensamt mullrande kanon. Orkestern spelade, mingel, fullt av folk i hamnområdet, kommers... Ja, det måste på något sätt funnits likheter med hur det var då större skepp anlände...

Då som nu samlades folk av nyfikenhet... och det fanns nyfikenheter att stilla, brorsan, jag och Cass tog oss ombord och fick en upplevelse i repslageri, segelmakeri, hantverk, sjöbris, väl gömd modern teknik och framförallt stämning... För det fanns det i överflöd av, Pentamotorerna som kittlade min båtmekaniska historia lockade föga jämfört med alla detaljer, skeppsklockan, kanonerna, kompasser, sextanter, det gigantiska däck som brorsan varit med att finansiera... allt letade sig in i form av intryck...

Grönan-gigget med Götelaborgarna In flames har jag inte hunnit skriva om och kommer inte att göra mer än att sätta ut mitt betyg PPP och konstatera att Gröna lund var knökfullt, ljudet lågt och settet på tok för kort! Jag kommer definitivt att leta mig till att se dom då dom kommer tillbaka i större och mer egen förpackning!

På något sätt kändes det som jag fick ut så förbannat mycket mer än senaste upplevelsen av Götelaborg, den då Ingvarsson fullkomligt massakrerade blåränderna på Råsunda i helgen... Ja, detta inlägg ska inte pendla mellan insiration och mindre lyckad spenderad tid, för det är ju så att jag har ett till inlägg och klara av, typ nu... lr hur?

:P