Morgonstund har guld i mun... In i en igloo och ut ur en sauna, så förkortas tältande på Blekinges slätt... Värmen och solen sitter behårt i spelschemat och lockar oss till bad och strandvistelse istället för Svölk...

Första akten på festivalområdet blir därför Tesla, strax efter lunch... och det är ett band som jag gärna framhåller... Deras karaktäristiska sydstats-sleeze är en förebild, inte bara för band som Cinderella och Guns, utan även för Unplugged-gengren som exponerades stenhårt av MTV när de gjorde Teslas utsökta album Five man acoustic jam till något som skulle planeras på andra band... Några år senare hade Nirvana, Kiss, Alanis Morriset, Pearl Jam, Alice in chains, Korn mfl plöjts igenom konceptet till komersiella succeer som långt överstiger Teslas framgångar i Europa...

Solen och dammet gör att Tesla känns extra trovärdigt, sångarens torra och ibland gälla stämma gör låtar som Signs stor nytta och jag upptäcker att jag sitter och svänger med av bara den till detta. Dagen har startat riktigt bra, betyget blir respektabelt PPPP, kanske i underkant, men ändå en fyra!

Team Cans, med häftiga köreposet Fortuna som avslutning ser jag mer som en ploj och ger mig därför inte in på att recensera... Den i och för sig ganska roande underhållning som kröner nationaldagen ger väl inga wow-vibbar, men fäller in ett ganska kul inslag i dagen...

Från första riff har Ace Frehley hela publiken i sitt grepp! Kommersens Kiss har ersatts av ett triumftåg i spelglädje över hela europa och det är en sprudlande och skitglad Ace som levererar hyllningar till höger och vänster, främst återspeglas Kiss storhetsperiod, men det lyfts även axplock från hans soloplatta i Kiss och på tok för lite från hans alldeles egna karriär med Comets och som solo-räv... Jag saknar visserligen Trouble walking och hans egna version av Hide your heart (som han skrev till Kiss), men i övrigt är han definitift och nosar på toppbetyget med Rock Soldiers, Shock me och Cold gin... Jag har rysningar, retrominnen, jag har skitkul... Jag har väntat på detta sen tidigt 80-tal att se Ace fristående och han levererar... han är inte bara kung, han är ett riktigt ess! Betyget blir fyra starka, PPPP+.

Hanoi Rocks blir en gäspning i gräset jämfört med Ace, kanske hade det varit schysstare att sett Hanoi innan Ace, men det bjuds på en spelordning som slaviskt ska följas... Kanske är jag lite mätt efter Ace magiska timme... betyget blir PP även fast bandet kämpar och verkar ha kul på scen...

Whitesnake är musik som passar riktigt bra i greatest hits-format... Whitesnake passar tydligen riktigt bra i varje Sweden rock-line-up... Men om sanningen ska fram så är dom precis så förutsägbara som man kan förvänta sig... och logiken att gång efter annan ställa upp denna rullator på scen känns nästan förödmjukande... Sången är till en början under all kritik, shit vad skit det låter i vissa partier, men precis som för Judas så sitter sången bättre och bättre under gigget och jag börjar bli lite irriterad på dessa "legender" som tar sig själv på större allvar än dom tar oss åhörare... Betyget blir PP-. Kanske kan vi slippa en vända till av denna tidskapsel som sakta börjar rosta sönder...

Galler och galningar... Ministry avslutar sin karriär med en turné ala avsked... Al Jourgensen är frenetiskt gnuggande på Bush-administrationen och upptempotakterna. Riffen ligger som bombmattor över oss och jag överraskas av två saker... Få klassiker radas upp, det nya materialet dominerar framträdandet och gör det galant. Scenshowen är något som nästan tar publiken i en techno-extas... och jag känner att upploppsadrenalinet får mig att både skrika med och studsa som jag sällan gjort sista 10 åren... Betyget ligger även här och sniffar på femman men jag nöjer mig med PPPP+ för att vi inte får alla klassiker... Kul, stenhårt och helt jävla sjukt bra! Bäst är nog Rio Grande Blood!

Def Leppard avslutar kvällen och jag får möjlighet att samla krafter, för även här är det gamla meriter och smädande ballader som en gång väckte rockmusiken i radio, men som nu bara på sin höjd är just radioskval... Def Leppard är ändå taggade och gör sin kanske bästa spelning jag har sett (5 ggr har jag sett dom)... Betyget blir torrt och gott PP. Spandex och hockeyfrillor till trots så tycker jag att bäst föredatumet ligger nära... Pour som new shit on me... borde ha uppmanats SRF-ledningen... för det börjar smaka kattmat om dessa återkommande SRF-nummer... lr hur?

:P