Prag är en stad som närmast kan liknas vid ingenting jag sett tidigare... En tydlig aristokratisk och adlig prägel skvallrar om att det funnits kapital i bygden, inte som idag då det ersatts av fläskiga lån i utländska valutor och en ekonomisk kris som istället för uppmuntran till studier och studielån präglat stan av utslagning... Under min vecjka där ser jag mycket fult... Droghandel, prostitution, poliser utan kraft att agera, tömda lägenheter som hotfullt blänger med krossade fönster...

Det hindrar dock inte Prag som stad från att generellt vara skitvackert... Det är en upplevelse i arkitektur, det är en upplevelse i intryck... Det är helt jäkla sagolikt vackert i vissa miljöer... Broar, slott, spårvagnar som ivrigt, livfullt och ibland hotfullt tar människor mellan verklighet och flärd...

Dessutom har dom Frans Kafkas museum... bara det, typ! Jag kliver genom en minimalistiskt utförd utställning, primärt om Franz historia och uppväxt men uppblandad med små montrar inspirerade av hans verk... Jag hamnar i ett fridfullt ljust och vitt spegelrum... Jag begrunnar vilken frid som ändå måste präglat delar av hans liv då det plötsligt dånar i högtalarna och ett slott byggs upp på en skärm... Scenen är hämtad ur "The Castle"... Plötsligt känns allt påtagligt, nästan kusligt! Väggen berätta sedan...

This is the village...
You are a villager...

You are nothing!
... NOTHING!

Unfortunately your something!
...SOMETHING!

Taggtråd slår upp runt mig och skvallrar om speglarnas egentliga syfte... Jag känner mig instängd, på något sätt hotad till tysnad, till att disciplinärt lämna rummet... När jag kommer ut i Prags höstmörker rasslar det in ett sms från en bekant som undrar om jag varit på museét och om det citat "känns hopplöst"... Svaret är lika enkelt som befriande. Det känns hoppfullt att man fortfarande känner, det ger styrka att skapa empati, kanske blir man bättre människa av upplevelser, kanske blir man bara förvirrad... vad vet jag?

Som talare på Momentum '08 gick det väl hyfsat... Några missar gjorde jag som att istället för att ställa om helt till engelska snackade svenska fram till presentationen vilket gjorde inledningen knackigare än det hade behövts. Men som helhet var betyget mycket gott. Att få kommentarer om att det vi genomfört borde kunna kommersialiseras och paketeras för Documentum är inget annat än ett toppbetyg!

Kanske är det drygt att trumma på stora skinnet via sin egen blogg, men fan... lite objektiv självkritik ska man väl få sprida... lr hur?

:P