En ruskigt bra film...
Kategori: Eget svammel
»Into the wild« är en fascinerande berättelse om en kille (Chris) som precis gått ut universitetet med goda betyg, kontot är sprängfyllt för att kunna erbjuda ytterligare studier, men valet görs annorlunda. Pengarna skänks till välgörenhet och Chris väljer sin egen väg... Väster ut!
Många amerikanare har väster ut som ett språng ut i det vilda... Chris lever detta fullt ut och tar sig därefter norr ut mot Alaska för att leva i ensamhet bortom all kommers, bortom det materiella och framförallt utan sina föräldrar som han av flera orsaker kommit att hata...
Ingen av dom närmaste vet något om Chris flykt, det är ett totalt försvinnande. Filmen bygger tydligt på detta faktum och hur familjer ändras under sorg, men också hur Chris mycket medvetet gör sina aktiva val... Familjen saknas på ett väldigt påtagligt sätt och substitutet blir en rad riktigt härliga karaktärer som Chris möter under resans gång...
Sean Penn är tillsammans med Bröderna Cohen regissörer som gör en annan sida av amerika visualiserad, en som inte syns i Levis reklamer eller "vanliga" Hollywood-rullar... I denna film lägger han till en av mina favoritsångare som adderat ytterligare dimension till berättandet med fantastiska epos... Jag pratar om Eddie Vedder... Den stämningsfulla rösten i Pearl Jam som binder ihop berättelsen med temat.
Låtarna lyfter filmen ytterligare (inte bara för att jag är barnsligt förtjust i Eddie Vedder och för all del även resterande Pearl Jam). Låtarna »Rise« och »Long night« är helt fantastiska och detta är en logisk förlängning på den organiska ljudbild som »Merkin ball«, samarbetet mellan Pearl Jam och Niel Young erbjöd någon gång under 90-talets senare hälft. Organiskt för att det är så gott som opluggat sound, men även för att »Merkin ball« gjordes för en annan Sean Penn-rulle, där han agerar skådespelare i den fantastiska »Dead man walking«...
Jag är mållös inför »Into the wild«... Att det finns en verklig Chris i bakgrunden till denna historia gör inte filmen sämre... Betyget på filmen är enkelt att dela ut PPPPP (5 av 5). Djupsinnigt, avskalat och samtidigt nyanserat... Jag försöker mig på att återge ett litet citat ur minnet... »Glad kan man vara själv, lycklig kan man bara vara tillsammans...« Tycker det är vackert och tankvärt, ur en film som i stort hanterar temat ensamhet och utanförskap!
Soundtracket har kanske fått snävas av något till temat i filmen varpå variationen inom skivan är något inramad, det finns dock ett undantag i den helt underbara »Hard road« som är något mer upptempo... Eddie Vedder är organisk, han är självutlämnande och närvarande på ett sätt som matchar aukustiska låtar, komplettera detta med vidderna och det samhällskritiska så förstår man att detta passar både filmen och Eddie Vedder... Dessutom måste jag säga att jag är svag för tema-plattor, riktigt svag... Betyget är därför gott och logiskt... PPPP (4 av 5)!
Så lyft på julmaten och ut och shoppa både DVD och CD-plattor med er... Det är så gott som något... Det är ju ett nytt år... Lr hur?
:P