Några ord i efterhand om Chris Cornell på Peace & Love 2009-06-27
Kategori: Eget svammel
Kanske är det på grund av att musikkritikerna vill återskapa det som varit och att det inte är tillräckligt fint att flörta med poppen... Jag vet inte! Det var hur-som-helst ett fantastiskt bra set i mina ögon. Att han klarade av Hungerstrike är för mig den resa nostalgiskt jag behöver och kryddar man med Spoonman, Rusty cage och Black hole sun är det mer än OK... Från Audioslave levereras även lite tung-gung i form av Cochie och Show Me How To Live... Saknas för kvällen gör dock Like a stone! Ytterligare minus för att inget av spåren på Euphoria morning lyckades ta sig in i set-listan...
Jag tror mig ha accepterat att han är på en musikalisk resa och vill pröva vingarna vilket gör att jag är nyfiken på vad han hittar på... Inte helt orättvist kan delar av soundet på nya plattan jämföras med Mike Pattons Peeping Tom, men detta är ett tydligt mer kommersiellt sound som anspelar Darren Hayes (Savage garden) mer än det progressiva experiment Peeping Tom utgör... Kanske är det trummorna och den ibland kuvade rockanspelan som gör att jag jämför det så...
Som sagt Darren Hayes kanske är den riktiga jämförelsen...
Åter till settet, bästa spår är redan nämnda Hungerstrike... Detta epos från hyllningsplattan (Temple of the dog) till Mother love bone fick riktigt gott sällskap av en mer påtaglig hyllning till Michael Jackson, som gick bort kvällen innan. Låten är givetvis Billie Jean som spelades levande första gången i Stockholm med Chris Cornell för några år sen på en tajt klubbspelning på O-baren... Kvällens tolkning är än mer nedstämd... Vacker
Den nya låten Scream, med samma titel som det senaste albumet går inte heller av för hackor, den är stor och episk samt ger ett otroligt utrymme för Cornell att glänsa i... För det är just glänsa som Chris Cornell gör denna dag... ca 30 grader i solen och en Chris i toppform, han är spänstig, vältränad och stämbanden lyder exakt i den riktning han vill gå...
Betyget är goda PPPP för det ska han verkligen ha, han arbetar kopiöst på att leverera perfekt idag och når högt, sen är det är ju även en rätt så pretty snygg kille (hahaha...), så betyget borde stå oemotsagt oavsett vad några sk musikkritiker tycker... Subjektiv journalistik är ju ändå ganska roande och musiksmak får ju variera... lr hur?
:P