Det är illa att Hultsfred lägger ner... Det var illa när Lollipop försvann... Det var illa när Vattenfestivalen fick packa ihop och det var lika tragiskt när Dala-rock lades i malpåse...

Jag tror fler festivaler vandrar just den vägen framöver, senaste åren har festivalerna duggat som spön i backen och jag vet ärligt talat inte om det finns ett sådant sug efter festivaler att man kan ge sig av var och varannan helg för att smaska Langos och dricka Kir i varje buske runt om i landet...

Jag tror vi ser många "dagsländor" bland festivalerna, festivaler som skiner till, blommar ut, festivaler som kommer profitera på en huvudakt per dag utblandat med mindre attraktioner, kanske ger det den musikintresserade möjligheten att upptäcka nytt då det förhoppningsvis ger en liten uppsving för demo-scener etc där oetablerade förmågor hittar ut...
 
Jag tror dessvärre att detta är början på något annat...

Jag ser redan nu hur paket av band åker runt på vägarna likt Kiviks marknad... Jag ser framför mig att detta är starten på något helt nytt...

Media-mogulernas marknad ryter till och likt Mordors portar slår igen, stängs artisterna in i dessa paket som delas ut till "rätt" pris till festivaler som även de mer lr mindre ägs av dessa stora drakar (bolag). Deras "stall" är på ett cirkuståg som renderar marknadskontroll med produktplaceringar och precis allt det där som gör att det blir mer industri än en levande konstform...

Det ger en likriktning, en riktning mot "mainstream" som jag verkligen hoppas att dom etablerade festivalerna kan stå emot... Jag tänker på det som Sweden Rock Festival skapat, även fast dessa kan upplevas som lite halvloja i bokningarna sen några år tillbaka... Jag tänker på Ruis Rock och andra "gamla" festivaler som byggt upp exakt det som raserades med Hultsfreds fall.

Jag tycker det är speciellt illa för en bygd som Hultsfred, riktigt olyckligt faktiskt... Kanske skulle man överlevt med samma grepp som Sweden Rock Festival tog, dvs att kanske inte rikta in sig på ännu större och ännu större format vad gäller artister, i detta exempel har man däremot byggt upp en stämmning, en fungerande apparat, ett sug runt att få dela med sig av den innerligt goda stämmning som festivalen bjuder på....

Men anledningen till att det är illa är att man är en liten ort med ont om arbetstillfällen där regressionen kan jämföras med många andra småorter runt om i landet, jag vet inte heller riktigt om jag gillar stadsfestivaler, Storsjöyran har iofs alltid gett mig goa vibbar, Peace and Love var helt OK i sitt format, men jag vet inte...

Att sitta trettio meter från en krog, lr bankomat, lr busshållplats och surra i en tältöppning kan aldrig bli samma sak som att göra motsvarande i en likartad situation placerad utanför allt på en mer lr mindre öde åkerslätt! ...det blir inte samma sak, det blir inte samma feeling... never ever! Sen finns det en konflikt för stadsfesterna mellan festivalens ganska högljudda och tyvärr piss-doftande format och de boende på orten... Det var vad jag förstått en starkt bidragande orsak till att Vattenfestivalen dog ut.

Ja, ja... Det är inte så att jag vill påstå att det var bättre förr, men det är kanske så att stadsfestivalerna lämpar sig mer mot en penningstarkare äldre målgrupp nuförtiden, det känns verkligen så... Det är kanske även så att det ökade utbudet av festivaler är en konsekvens av att artisterna måste ut på vägarna för att kompensera en sviktande CD-marknad, jag vet inte...

Det känns hur-som-helst som det är på tok för många festivaler förhållande till kvaliten i det som erbjuds, kanske är det bara en reaktion på att jag inte har förutsättningarna att hajka runt på alla upptåg med mina närmaste eftersom de sprids vind för våg till olika festivaler, kanske är det bara ytterligare ett tecken på att jag börjar bli äldre... För det är ju ett faktum oavsett när man ser över situationen... att med åldern kommer även en ny form av beslutsamhet... På lr av, lixom... lr hur?

:P