Det är konstigt hur glad jag blir av att se min dotter glad... Lr... Det är inte så jag menar... Lr, Jo! Låt mig försöka förklara... Det finns något som ger styrka i att se att hon skapar sin egen identitet och samtidigt bygger sig själv för framtiden. Hon kommer vara glad över den vighet (hon måste fått av mig... *L*) och träningsvilja som hon uppbringar i den tidsålder där till och med tolvåriga tjejer rutar in sin tillvaro i stress och evig tillgänglighet via msn, mobil och fan vet vad...

För detta bygger en identitet för henne. En oas som ligger bra vid sidan om det konkurrensutsatta klassrummet som på värsta Highschool Musical-manér uppmuntrar till drama och överreaktioner på musikalexperiment på musiken, i provresultaten osv... Det blir därför en oas... Tror jag, via min analys...

Det som gör detta mer spännande är att lillasyrran ser och lär... Jag gnäller när det gäller sämre exempel då Carro inte direkt träffar bilden av förebild för lillasyster, men detta är definitivt ett sätt att även ge omvänd (ehe...) positiv feedback.

I truppgympan idag var resultatet en halv poäng från guldet... Hon hade visserligen inte varit med i samtliga grenar men presterade väl i både matta och hopp. Jag såg, jag njöt! Cassy såg, Cassy njöt! Detta gjorde mig ännu gladare... Idag var en bra dag... det kan vem som helst förstå... lr hur?

:P