Efter ca 10 dagars skäggstubb var det äntligen dax... beväpnad med mitt vapen, en kommersens krona, en Gilette med tillhörande rakskum och dusch i sikte trevade jag mig sista stegen hem med Konsumkassen från jobbet in i hemmet...

Nyduschad, iklädd jordens tomteskägg vållad av en överdos skummad rakgelé var det äntligen dax... Gissa om det funkade... Suck... Inte fan är det så lätt och raka den här kamelbehåringen... Inte fan är det lika lätt som man ser i reklamen...

Jag svär tyst och abdikerar i tanken... Men jag ger mig inte så lätt, suckar jag och byter till ett helt nytt rakblad, införskaffat för den dyra penning som bara reklamkostnaden av några idrottsevenemang kan ge rakblad att avkräva mänskligheten...

Irriterat konstaterar jag att räckvidden på ett blad är väldigt begränsat... Åtminstonde när det gäller det timmer som mina skäggstrån motsvarar i avverkning...

Nyladdad i hyveln ger jag mig på vegetationen igen... Två snabba drag och vips så var skägget borta i det släta spår som hyveln gav... Najs! tänkte jag medans jag såg hur min renrakade haka sakta dränks i ymnande blod...

Jag ser numera ut som något hämtat ur en sista episod av långtradaren Terror på Elmstreet i ansiktet... fast inte med tre spår utan med brunröda fläckar av fördjupad renrakningar... Jag vet inte varför det blir så ibland... rätt förutsättningar och det enda som inte stämmer med vardagen är att det var på eftermiddagen och inte morgonen hyveln dansade...

"Är det så att man blir ett svullet kolli av att arbeta?" tänker jag, medans jag försiktigt avslsutar styckmordet av mitt ansikte... kanske, lr jag vet inte... det enda man kan vara riktigt säker på är att jag såg bra mycket manligare ut i skäggstubb... Men det kanske är något annat som kroppen vill lära mig... något i stil med att göm hakan så ingen kommer åt den...

Helt plötsligt slår det mig att jag har identifierat ett av dom kanske viktigaste I-landsproblemen som verkligen förpestar vardagen... för det är väl i den kategorin detta inlägg hamnar... lr hur?

:P