Vinter? Knappast? Blötmörker javisst! Jag växlade några ord med min yngsta (6 år) samtidigt som vi gled genom "varmluftstunneln" in till köpe-Coop, och det behövdes inte många ord för att jag skulle hajja till som jag inte gjort på länge...

Det fascinerar mig hur olika mina döttrar är... Den ena riktigt på och envis, den andra mer laid back och... ehe... envis! *L* Den ena öppnar munnen genom spontana utspel och direkta känslor den andra genom förundran, eftertanke, indirekta reaktioner och, just det, känslor... Dom har sina olikheter i sina små personligheter, men även sina karaktärsdrag väl utpräglade... kan man säga så?

Jag hade kvällen innan frågat storesyrran (10 år) samma sak, som jag nu skulle fråga lillasyster, och fått en mindre kärnreaktion  i ett kuddkvävt "Hurra, äntligen frågar han!" Tillsammans med ett ca 45 minuter långt utlägg om shoppingrundor, mellandagsrea, hårfärgning, polarnas brist på/otroliga känsla för smak, bjoterier (heter det så?) och typ... lösnaglar... Kanske en CD-skiva, med något coolt... Kanske lite pengar att shoppa även till Farsa, morsa, brorsa, syrra... Jepp! Tankar och självförverkliganden i en kreativitet mix som får epodoping att blekna... 

Att efter det få henne att sova var ungefär lika lätt som att svänga en finlandsbåt i ett badkar... Frågan har ni säkert redan listat ut... "Vad önskar du dig i julklapp?", just det, inget mer, inget mindre... men tydligen något som aktiverar en del hos henne... Jag nästan visste det, och ångrade genast mitt val av tidpunkt, men det var ju så upplagt när vi låg och tittade i julkalendern tillsammans...

Idag var det alltså lillasysters tur... Lite tidigare på dagen och med erfarenheten från gårdagen i bagaget... Trevande avlossade jag frågan när vi gled in i värmen... Hon tittade på mig och sa; "Jag vet inte... Kanske kan det få komma snö först, annars är inte vintern lika rolig..." Jag blev helt paff och försökte uppmuntra henne att tänka om, att typ närma sig just julklappar genom att stamma fram; "Jag menar till paket" till henne...

Hon samlade sig snabbt och sa att hon ville ha en Barbiedocka, fast om hon fick välja önskade hon sig den till födelsedagspresent (i januari), för hon ville hellre åka pulka till jul... Shit, jag känner att jag åkt dit mer än någonsin på något som blir väldigt svårt att komma ur... *L* Hur fan, ger man en vit jul till ett barn utan att ta sig uppåt i landet? Tips någon?

Jag valde att le mot henne och sa samlat att jag har oxå önskat mig snö till jul...

Kanske blir det så att Kungsbacken får ett besök, men det blir liksom inte personligt... å andra sidan vet jag att det just är det hon vill... att alla ska vara med och åka typ skidor, skridskor, pulka eller what ever... För just vad gäller den lille är det inte så viktigt att just få åka pulka när det väl är vinter, det är viktigare att man just hittar på något ihop, där alla får vara med...

Farsa, morsa, brorsa, syrra och gladeligen alla andra hon tycker om... Det är så hon funkar... och det värmer så häftigt, samtidigt som jag känner att det inte skulle göra något om hon någon gång satte egot i centrum någon gång... För det är ju så världen faktiskt är... Hemskt och avsminkat...

Kanske ska jag vänta några år med att avslöja verkligheten, för visst är det en alldeles underbar syn på tillvaron hon frodat... och det skadar ju inte om hon och jag faktiskt får vår önskan igenom, trots allt... lr hur?

:P