Jag får en lättar spark på smalbenet när jag går in på krogen... Jag vänder mig i den riktningen trevaren kom ifrån och ser ett stort, för att inte säga gigantiskt leende mot mig...

"Åååh... Vad vacker du är!" Utbrister hon och fortsätter, "Du är det vackraste jag sett på riktigt länge... "

"Tack, tror jag", svarar jag... Det är ju kul att få lite positiv feedback, mellan varven... Hon fortsätter att hon är på förstagångsbesök på byhålan och att hon gärna hade mig hängande runt henne resten av kvällen, natten, månaden, året, livet... Ja, ni fattar...

Det är ju inte varje dag man får ett livserbjudande av den typen, oavsett det är en överförfriskad medelålderskris lr någon annan som yppar den så jag sa att jag både roades av hennes kommentar och rodnade... "Du é så gullig..." hon fortsatte, kommentar efter kommentar haglade in... därefter tog hon ett bestämt grepp om kinden på mig och skakade huvudet lite lätt på mig...

Det var ett sånt där grepp som bara en farmor lr mormor kan göra på sina motvilliga barnbarn...

Ehe... jag försökte slita mig loss, hittade snabbt polarna med blicken och snubblade vidare över krokbenet... "Åh! kan inte jag få ta hand om dig!" utbrast hon, och plötsligt kände jag mig som en av dom 11 svanarna (se tidigare blogg)... fast orolig över denna kvinna...

Jag samlade ihop mig och staplade vidare till det bord jag haft i sikte... Det bjöds på hårdrock ala Maiden (jo, dom spelade hela No prayer for the dying skivan som måste vara det sämsta bandet gett ut...) och som vanligt så har man taskigt omdöme efter några öl så vi raglade/smet vidare från krogen för att hamna på ett skabbigt disko i stans ytterkant...

Gissa om min förvåning när samma leende strålade upp när jag kom in...

Jag tog P:s rygg för att skärma mig och samtidigt kunna visa att det inte var läge för ytterligare dialog... halvt hukandes bakom P (som är något kortare än mig, typ 15 cm) och vek av då hon skred till verket med att försöka hitta ytterligare närvaro... Men leendet strålade inte åt mitt håll... Yes!, tänkte jag när jag såg henne skina upp i P:s ansikte...

"Åååh... Vad vacker du är!" Utbrister hon och fortsätter, "Du är det vackraste jag sett på riktigt länge... "

Det kändes helt plötsligt faktiskt riktigt mycket bättre än bara sådär... *L* samtidigt som P visste exakt vad som väntade... leende gick jag vidare för att slösa några ören vid ett black-jackbord, nöjd på något konstigt sätt... för det kan man väl vara ändå... lr hur?

:P

Epilog: P lyckades efter ett enträget slit att komma vidare med sitt liv utan att binda sig på helårsbasis till den kvinna som med bästa "Robin Hood-häxe-motivation" försökt binda oss till sitt harem...

Resterna av Tandori-kycklingen har aldrig gjort så gott i mitt inre som igår, fan, vad gott det var!