Kontrasterna är totala... dvs om man jämför min sinnesstämmnings resa från biljettstrul, till vetskapen att det är exakt ett år sen Kjelle togs ifrån bekanta och familj, till att sitta efter en spelning med adrenalinpelaren högre än Killimanjaro...

Danko Jones på Tyrol igår kväll... bara det! En tre man stark kanadensisk rockmaskin som drivs av fossila krafter från pojkrum och övertygelse om kvinnans effekt på rockmusiken... Vill man lära sig bluesen ska man definitivt skaffa en kvinna... budskapet är kanske inte det djupaste, men definitivt något alla kan relatera till...

Raka riff, spruckna baskaggar, attityd och ett osannolikt gott humör bäddar in en tokrak och asball hitkavalkad... Caddilac, Invisible, I'm alive and on fire, Samuel sin... allt levereras med glimten... och man märker att det är speciellt för Danko att spela i Stockholm, där mycket av grunden lagts till halvgrönlänningens karriär... Det är med Stockholm som bas han oftast spelat in sina plattor...

Han hyllar sina döda rockhjältar... DImebag, Cobain, alla Ramones-"bröder" bland många andra... och även Bobby Brown... Han strör lovord över dom som burit fram honom till där han är idag (Hellacopters och Backyard babies)... Han bjuder på mellansnack som ligger fullt i klass med Henry Rollins, visserligen utan samma allvar, men med samma förbannat roliga träffsäkerhet...

Bästa spåren för kvällen är Sugar chocolate, Play The Blues och Forget my name... Jag saknar fler spår från Born A Lion-plattan, t ex Word Is Bond, Suicide Woman och den sjukt bra Love Is Unkind, men får desto mer från de tidigare produktionerna... Så inte fan hänger man läpp!

När bandet kliver av börjar publiken plikttroget att ropa in bandet igen och det dröjer inte mer än nån minut innan dom entrar scenen till kommentaren att dom gör detta brejk för att andra band gör så... egentligen vill dom bara spela musik, så är öset igång igen...

Vill man hitta något för kvällen att irritera sig på så finns det material som flörtar med den yngre amerikanska marknaden i delar av det nyare materialet... Men dessa myrsteg från spåret isoleras i snabba övergångar till välkända taktfastare epos och det gör att trevarna snabbt försvinner in i periferin...

Spelningen ligger bastant på betyget PPPP (av 5) och nosar på en stark sådan...

Det som gör kvällen så skön är att musiken verkligen levereras rak, typ rock direkt, inget knussel, bara ös!

Tankarna för mig in på en korsbefruktning av AC/DC, Hellacopters och Ramones... Sen dyker nästa aha upp i huvudet, och det känns förbannat skönt att lyssna på denna enklare upptempo bluesbaserade hårdrock, där varje instrument går att särhålla, som vågskål till den ljudkullissartade produktionsindustri som kanske bäst representeras av band som det fantastiska Trent Reznors Nine Inch Nails, där en helt annan filosofi råder...

Det är där kvällen på något sätt rundas av, med den totala kontrasten... Det glada adrenalrus jag känner efter Danko Jones uppriktiga grabbighet kombinerat av det vemod som jag samtidigt har efter giget för exakt ett år sen, när jag lämnade Globens annex efter ett supergig av just Nine Inch Nails... tomt stirrande på min mobil, med en obehaglig serie SMS som skvallrade om död... Om allt det där svarta, som även utan Kjelles bortgång, färgar Trent Reznors ärrskärande musikupplevelse... Påtagligt, på något sätt påtänt, elakt och förbannat jävla otäckt...



Fan, vad svårt det var att skriva idag...



Kopplar åter in något från gårdagens gig och lånar ett kanske inte helt riktigt återgett citat från Danko för att kunna lägga till en sista rad...

"It's like chocolate with the suger
...like Coffee with the cream
...like the stage with Danko Jones!"

Like the memories of a friend

För jag vet att Kjelle, varje dag, var långt mycket mer Danko Jones än vemod och det gör behållningen fin från denna spelning även fast förutsättningarna kunde ramat in kvällen annorlunda... Så för att avsluta inlägget innan det vänder i moll igen så droppar jag ytterligare ett tydligt fritt tolkat budskap från Danko... "When you're at the top, the only way is getting higher, everybody's beutiful in heaven!" Jag är iofs inte det minsta troende, men det är väl bara att hoppas... lr hur, Kjelle? *L*

:P