lr hur?

Creed splittrades efter åtta år som band, i resterna av detta stod tre medlemmar med en vision om fortsatt musikkarriär, fast utan Scott Stapp (sång), och som enligt dom inblandade "inte ska låta som Creed med en annan sångare"... Personligen har jag ett gäng plattor med Creed, men tycker att det blir lite för snäll musik mellan varven, riktigt bra melodier, med tydlig amerikansk influens... och exakt det samma går att utala om just Alter Bridge, där sångaren Myles Kennedy jackats in till bandet...

Det som särskiljer banden är dock den mer raka riff-linjen som Alterbridge går, samt att man i Myles lyckats hitta en riktigt vass rockstämma, med bredd och intensitet... detta märks inte minst i det pådrivande scenspråk han förmedlade igår... Han är krasslig, lr faktiskt sjuk, det ser man och öppningen på spelningen blir något hämmad av dettta...

Come To Life öppnar spelningen, men det är inte förrens några låtar in som Myles ber publiken att hjälpa honom i hans frenetiska kamp att hålla tonerna... Man märker att det ligger nära bristningsgränsen och att publiken får fylla ovanligt mycket, men jag har inga tidigare referensramar annat än lite liveinspelningar att referera till så jag tycker att han bär upp situationen bra...

Lagom till Before Tomorrow Comes, ca 5-6 låtar in i settet, har han skaffat sig ett totalt grepp om tillställningen... efter hans vädjan låter han konstigt nog skitbra... Kanske lossade lite av pressen att avsluta Europa-turnén med dessa ord, jag vet inte... Det är varmt, intimt och precis allt man kan förvänta sig av ett "mindre" hak... och jag är övertygad om att det är större scener som hägrar framöver...

Blackbird lyfter ordentligt även fast den inte görs så fantastiskt bra jag hört den på andra ljudupptagningar... Detta är en blivande stammis i setlistorna deras ett bra tag framöver... Ett förlängt outro på låten ger den dock en shysst matande stämmning och Mark Tremonti får ett av fler tillfällen att glänsa lite extra... Man funderar faktiskt lite över om han faktiskt övveröstar sina staplar av förstärkare med sitt fonetiska minspel som karaktäriserar hans scen-närvaro... Jag tror det faktiskt är så...

Med låtarna Open Your Eyes och Broken Wings ger dom publiken en total allsång tillsammans med bandet och det bygger onekerligen upp stämmningen inför avslutande Rise Today... och sammantaget gör bandet precis vad jag förväntar mig och lite till...

Dom ger mig nämligen på käften för att jag under senare spelningar (sista tiden) sett hur spelglädje ersatts av plikt att genomföra spelningar, så även ikväll, med en uppenbart febrig Myles... men det stora ikväll är att bandet därför kämpar sig genom spelningen, dom gnetar med energi, dom trevar efter att nå publiken sådär lite extra för att göra det till en bra turné-avslutning...

Trots att Alter bridge bara har två fullängdare i bagaget känns settet klockrent, även fast jag saknar Coming Home som jag oxå försöker ropa in... Myles som ikväll är lite blek (feber) ler och erkänner i en bisats att röstkapitalet inte finns att klara av den idag och jag både förstår och respekterar det...

Detta gör att man upplever bandet som riktigt ärligt och rakt ryggradsmässigt, det gör oxå att man märker att dom drivs av proffesionalism och just den spelglädje bandet funnit i sin nuvarande konstellation... Betyget PPP+ ska ändå ska avsmakas med att jag gladeligen ropar in plåtar till kommande spelningar med detta band... och det visar att även om musiken inte levereras med 100% träffsäkerhet kan man komma långt med engagemang och närvaro... och det är ju faktiskt det som gör live-scenen till något jag älskar, tioll något som inte går att få genom en CD-spelare lr DVD-uppspelning... Vad är en bal på slottet? lr hur?

:P