Vilken otroligt bra episod av Musikbyrån (SVT) som rullade ut idag... Ett norskt TV-team har fångat Indie-scenen i Mexico och resultatet är bl a en schysst dialog om klasssamhälle och kulturella förflyttningar för milstolpar i samhället som spanska språket och dess påverkan på musiken samt naturlligtvis ett musikaliskt safari i melankolisk indie...

Ja, musikstilen i sig har jag väl inte så mycket till övers för, även fast det finns pärlor även där... Marit Bergman i spansk-anglosaxisk förpackning, annat mer Khoma light, typ... Ventilander verkar vara något att kolla upp, men ivrig... Nä, indiebande gör mig inte helt kåt direkt!

Mest fascinerad var jag dock om porträtten av den medelklassungdom som insiktsfullt kallade sig själva bortskämda med förutsättningar att syssla med deras drömhobby, kapitalstarka nog att kunna investera i musiken och få förnyade förutsättningar tillbaka...

Mexico city och den Mexicanska lagen har under massor av år på 70- och 80-talet tryckt undan hela rockscenen bl a genom förbud att arrangera konserter och sälja ren rock, detta har gett en ganska speciell förutsättning där rockens rena arbetarklassprägel inte är en baslinje att skapa kring, utan mer den frihet att sprida musik som t ex Myspace och liknande företeelser erbjuder som alternativ till mainstream radio...

Tummen upp hur-som-helst för programmet, jag satt och bara gapade efter att den evige pojkvaskern Uggla (som ännu en gång verkar tro att det går att spela apa och fortfarande vara ...ehe... rebell) ersattes av detta program...

Snacka om kontraster... lr hur?

:P