lr hur?

Befinner mig just nu i en ny situation i livet. Ett nytt kapitel kan man kanske säga. Separerad sen länge och nyskiljd sen nyss. Säsongsless sen länge och ljustörstande som få. Sliten i kroppen även fast besiktningen på jobbets årliga kontroll visade annat. Jag är lite less kan man lätt säga... Otålig!

Jag är inte det minsta less på livet, det krävs mer än så *L*. Inte heller på jobbet även fast det tar sin utkrävda energi. Jag är inte less på något speciellt påtagligt sätt annat än att jag är så attans trött. Trött på dom som gnäller. Trött på dom som inte tar ansvar. Trött på alla jävlar som bara trampar vatten... och det är där problemet finns, jag kanske är en av dom.

Det kanske låter lite hårt, men jag har inte den energin över till att ödsla... inte ens på mig själv!

Det enda som prioriteras just nu är mina allra närmaste... Dom jag månar om...Det är lite det som är både knaset och befrielsen. Arbete börjar själv. Det är ett motto som jag mer lr mindre adopterat... Arbete börjar självklart själv, det finns ingen annan som tar det beslutet åt dig.... och jag försöker verkligen att hitta kanaler att lägga min energi på så att det ger något nytt för mig.

Jag behöver nya infall, nya utmaningar. Nya mönster att leva i... inte ett nytt liv, typ bara räta ut vägen. Jag behöver nog även till och med nya prioriteringar framledes... Det är min slutsats, och när jag låter tanken landa ger det mig mod. En ny typ av kraft. En utmaning kanske...

Jag kommer minska på andelen konserter jag går på t ex, det enda som kommer locka riktigt är ett ev kommande Faith No More-gig samt möjligen någon kortare festivalutflykt... Mindre ska ge bättre kvalité i upplevelse. Kanske är det till och med så att jag drar ner på fotbollen. Har inte bestämt mig riktigt vad det gäller den, faktiskt, men det lutar åt det hållet oxå. Mindre i deta avseende påverkar inte det minsta kvalité i upplevelse... Kanske tvärt om då serie-lunken inte finns som vägval... Men ärligt... jag vet inte hur jag gör... Men prioriteringarna ska ses över...

Varför? Jag vill ge tid åt annat. Framförallt mig själv...

Jag vill skapa tid att pröva för mig nya saker men även att kunna ta ett kliv till en ny nivå, typ... Som att få färdigt allt vad gäller sommarstugan. Lyckas komma iväg till andra sidan jorden med mina döttrar så dom får uppleva något annat. Greppa penseln och låta våren sätta prägeln (kanske till och med så pass mycket så att syrrans färgskalor blir naglade i något verk)... Nu låter det som man presterar underverk med penseln. Så är det inte, definitivt inte, men lik förbannat är det något estetiskt man kastar ur sig. Något som oavsett skick reflekterar en del av sig själv.

Jag vet inte riktigt, men på något sätt bryta in lite nya "rum" att verka i... För struktur finns det i vissa avseenden. Ni som känner mig ler nog snett åt formuleringen... Struktur för mig är inte ett pedantiskt ordnat hem... Jag ska däremot tömma min renoveringsfond och göra om i nårga rum hemma, det är på tiden. Casandras rum står först på tur, hennes rum som idag är en katastrof som blandar Nalle Puh med total smaklöshet och slitage måste lyftas till att vara någonstans att vara. Sen ska vardagsrum och sovrum få en omgång innan jag tömmer det jävla förråd som sprängfyllt överfaller mig med bra-att-ha-saker och annan bråte varje  gång man gläntar på dörren.

Jag ska göra allt detta med medvetenheten om att ge utrymme för luft... Just d... luft!

Det låter som ni redan nu satt fingret på varför jag är trött... Men så är det inte. Jag kan sätta planer, en eller fler, men jag är realist. Jag har inte bråttom. Jag kan omprioritera. Jag kan omvärdera. Jag gör det hela tiden... Jag funkar så att jag vill ha en karta (lr fler) för i vilken ordning saker görs, dessa kartor behöver inte stå i konflikt mot varandra utan bidrar alla till att jag kan göra lite här och lite där...

Det är här jag samtidigt behöver skärpa mig... på jobbet agerar jag ditinkt och det är det som jag ska ta med mig hem som erfarenhet från min arbetsplats. Från musiken ska jag ta med harmonier, rätt riktad energi och kaos utlagt i kontrollerade mönster där spontanitet och glädje är kryddan... Från fotbollen tar jag med vilja och kamp. Från min förra relation ansvar och medvetenhet om att allt inte är värt att försvaras... det kostar för mycket energi helt enkelt. 

Hänger ni med? Jag kan alltså sammantaget sammantaget hitta en annan, mer renodlad, väg framledes... ala Kung-fu legenden typ... hahaha... Äh, det är mer något mentalt jävla pussel som inte på något sätt är en kompromisslös historia (där inget får lr kan påverka) jag menar, det handlar bara om en befriande tanke där jag kompromisslöst har alla förutsättningar att skapa vad fan jag vill av var jag är just nu...

Det är så otroligt skönt att veta!

Det enda jag saknar nu är våren... Lite ljus att ladda kroppen med, lite ljus som skapar grönska att froda sinnet i. Fan, jag måste vattna blommorna (tänker jag och vet samtidigt att det egoistiskt finns mig själv att både vattna och för all del gödsla)...

Jag börjar le. Jag börjar undra vad fan jag babblar om... Jag kommer växa så det knakar... Fy fan vad klyschigt det blev... Jag lägger av att skriva nu... Somnade till De 12 apornas armé strax efter halv tio... en riktigt schysst rulle som jag gärna sett igen... 

Jag borde därför inte satt mig här vid tangentbordet när jag vaknade utan ge mig själv den vila jag trånat om högre upp i detta inlägg... lr hur?

:P

Känner mig helt hjärnslö... Gårdagen gav jobb, senare under kvällen underhållning på Sixpack Holidays rep... och dom spelade bättre än någonsin faktiskt... Därefter väntade åter ideellt jobb med lite marknadsprylar för bandet inför februari-turnén...  Idag var det jobb och utbildning där förutsättningarna spelades ut minuterna innan tillfället... Kändes som taskiga förutsättningar men gick riktigt bra ändå!

Kan dock konstatera att faktum kvarstår...

Jag hatar tisdagar!

Måndagar går på chock och priset betalas alltid på tisdag kväll! Hur mycket kostar då tisdagen, för mig troligtvis mer än för andra i och med att jag laddat dagen med denna energi, men, det är inget som jag kan lägga större raketforkning bakom för att styrka...

Har du några argument kan du kanske klottra nån rad i kommentaren, som ni vet så måste vi med fördomar kämpa med både vassa och slöa argument för att kunna befästa våra "statement"... Lr hur?

:P

Januari Kontorsflytt på jobbet under slutet av 2007, och efter en riktigt kort julledighet som knappast gjorde någon arbetstagare glad börjar racet som slutade för några dagar sen med att 2009 inleddes... Nyår firades med god mat hos  Matte! Casandra fyller år... Tjafs med ordf i brf om en utebliven fakturering för en P-plats som kryddar hela vardagen i chili. Med sann Hitler-anda och total empatilöshet om föreningens del i detta misstag är det som vanligt människan som ska sättas åt, oavsett vad... Extra minus för skitsnacket som denne ordf bjuder på om mitt ifrågasättande för mina grannar. Det är därför du omnämns med superlativ här! Själv skulle jag aldrig vara så utlämnande om någon... *L*

Februari Kosovo blir självständigt, konstigt nog verkar mitt privatliv ta samma sväng... Alter Bridge gör en sjukt bra spelning på Klubben... Skottårsdagen ger oss en ytterligare arbetsdag, Jippie! Kollar in Carro på gympa i Enskedehallen, hon lever och lär... Dessutom har hon en vighet som inte kommer från... Ja, gissa...

Mars Arbete och gnet... Bestämmer mig för att nobba Sweden Rock Festival i år... Men känner inte att det är så mycket som lockar... Vad är en bal på slottet? Peter gillar uppenbarligen inte detta och skaffar mig en plåt... Fan, vad jag gillar killen... Den återbetalas senare under sommaren, men inte så som jag tror det... Då svarar han med en biljett till Where the Action is... Vad ska en säga? Kallt kalas på ArtHouse... Åtminstone för Martin... Hahaha... Casandra har skapat sitt eget språk, Basilika-Nasu som till och med jag nu börjar förstå... Kanske nollan inte har tillräckligt att erbjuda denna vetgiriga lilla kotte...

April En riktigt schysst fisketur avklarades med Havsörn, Säl och llite fiske, tack och bock Stefan... Stockholmsfotbollen verkar spåra ur helt... Efter en bra öppning på säsongen där nye Rajakso slår igenom går allt verkligen skit, på läktare, i säkerhet och på plan... Hittar en gammal bekant på nätet, men lyckas knappt hålla tag i honom... Får maila honom i kväll... Stoffe rymmer... Inte bara en gång... Glappet börjar verka... Tack, för att ni finns... Danko Jones på Tyrol gör mig ändå skitglad... Cool kille! Joseph Fritzel blir känd som typ det motsatta... Känslokall kille!

Maj Största glädjen är väl när Cassy får sin nya DVD... shit pommes, typ... Dricker asgod Whiskey på provning med jobbet, antas i min yrkesroll till Momentum '08 som talare och ett sk hot topic... Najs! Lönerevisionen är precis väntad... inget mer, något mindre (än förtjänat)... som vanligt *L* Carro blir ett år äldre! Akrobatiken har lossnat ordentligt... Cassen droppar sin Dinosaurie-teori... En nära väldigt ung och väldigt anhörig drabbas av livshotande sjukdom...

Juni Fotbolls-EM går sådär... Några sekunder från full tid mot Spanien verkar hoppet släckas... Sen kommer ryssen... SRF bjuder på värme och sol samt schysst värme på badvatten... Inte blir det sämre av Pain of Salvation, Ministry, Ace Frehley m fl... Äntligen har jag fått se honom Live... och solo... Synd bara att det vart Kiss som paradgren... Solomaterialet är ju inte så pjokigt... Where the Action is blir ett alternativ i alternativ musik där främst Mando diao, Queens of the stoneage och Foo fighters är minnesvärda... Att Hellacopters vill sluta tänker jag förneka... Midsommar hos bror... Knas i släkt, knas i hemmet, inge kul i relationen...

Juli Bussstrejk... Bad på det Håtö som alltid är just Håtö... Schysst med bad, ledighet och... Precis... något fattades... det saknas sol... Denna sol hittades på Iron Maiden i Götet soim efter en blek spelning på Stockholms Stadion gör ett helt fantastiskt gig... Särborelation blir typ ingen relationen... Träffar Lissu och Julle hos Johnny och Jajja! Har saknat dom...

Augusti Skapar Myspace-sida åt Sixpack Holiday, gör första utkast på skiv-omslag och T-shirt-motiv... Arbetet blir långt mer omfattande än jag trott... dock roligt! Börjar jobba som lök på laxen... Håller mest till ute på kåken och gör snickerierna på sovrummen... Sover över där för första gången på jag vet inte hur länge... typ 15 år!

September Arbetet åt Sixpack Holiday, tar form med skiv-omslag och T-shirt-motiv... på personliga planet är mycket dött... Hittar dock glädje i nära och kära samt allt annat... typ! Tar ledigt några fredag-måndag för att snickra på kåken, det går sådär då alla pengar försvinner på oförutsedda utgifter för padre... Tack som fan! Ja, ja... hellre det! Carro vinner gymnastiktävling (lag) på Gotland... Glädjen är påtaglig!

Okober Arbetet åt Sixpack Holiday avrundas... Kulmen blir början av november, men innan dess klaras en kanon-spelning av med Slayer av. Känner att hösten inte blivit mycket mer än arbete och gnet. Carro vinner ytterligare en gymnastiktävling (lag) på Gotland... Glädjen börjar bytas i självförtroende! Cassy vill börja på dans! Ekonomin rasar globalt, och mycket av den idyll som förordats i marknadskrafter får omprövas... Kanske var detta början till döden för kvartalsekonomin och det faktum att vinster inte hela tiden kan ökas, kanske är vinst det man får över när kostnaderna täckts och inte att förväxla med vinstökning som helatiden är betyget på välmående bolag...

November Prag besöks, snittar riktigt högt bland besökarna på Momentum '08 för föredraget... Vilken kanonkille man har i Evgenii som vapedragare! Besöker Kafkas museum... När jag kommer ut skickar Peter ett sms... Känns det hopplöst nu? Svaret var enkelt... Ja! Hittar lite oas med denna vistelse i en i övrigt skitjobbig höst. Release-party med Sixpack Holiday... Plattan distribueras via alla stora aktörer...  påbörjar renovering av Carros rum... Hade jag börjat med Cassys hade det tagit hus i Helvetet... Våren är måltavla för det.... Sover över ute i kåken... halvkallt men OK! Målar! Syster åker till Tailand... jag avundas, men värderar!

December Firar jul med Ma... Konstig jul... Känns inte hel lixom, men det blir OK firande ändå... Nyår hos Matte rundar på nåt sätt av året... Uppdaterar Sixpack Holidays hemsida... Tiden man har för att göra allt för lite (ego-tid) borde nog omvärderas till nästa år, men vad fan gör man när man ändå har kul! Saknar delar av mitt liv... Älskar andra... 2009 blir nog ett år att omgruppera, ta tag i det som finns att ta tag i... Konstaterar att telefonibranchen går kasst för att produkt inte finns på hyllorna! Skyll er själv typ!

Fan vad jag klottrat idag... kändes som det behövdes, kändes som det flöt ur fingrarna... Gott nytt år kanske är för sent att skriva... lr hur?

:P

Samma setlista, men helt skilda världar, så kan man lättast summera Iron Maidens spelning på Ullevi i jämförelse med den på Stockholms stadion 10 dagar tidigare!

Solen gassade och efter nån timmas töcknat bakfyllnande så hade saltvattnet på Saltholmarna gjort underverk och jag kände mig fräsch att fronta Iron Maiden för ytterligare ett återseende. Boendet på Hotel Vanilj var somvanligt ett trevligt återseende jag rekommenderar samtliga Göteborgsresenärer.

Man kände att det var laddat då Maiden klev upp på scen, publiken jublade, bandet såg taggade ut och UFO:s Doctor, Doctor som spelats innan trängdes undan av det numera obligatoriska introt Ides of March och klassiska Churchills tal "We shall never surrender!"... Aces High ekade ut. "Rolling, Turning, Diving... Going in again" och man märker att Bruce attackerar betydligt mer i sin sång jämfört med Stockholmsgigget.

Rösten är klockren... För att inte säga fantastisk och rysningarna infinner sig snabbt och jag lyfter förvånat på ögonbrynen då till och med 2 Minutes ger mig riktigt gåshud. Dom gör låtarna så sjukt bra att när Revelation följer som tredje akt ser jag vuxna män stå som fågelholkar och bara gapar med... Dickinsons mästerverk som sägs handla om Aleister Crowley's äventyr och lust för det ockulta är så grym denna kväll att man nog kan ta fasta på vad som jagat honom både ur USA och Italien...

Den engelska union jack vevas frenetiskt av Dickinson under the trooper och man kan enkelt konstatera att denna gigant på metalscenen är i bättre form än någonsin. Splitthopp och scendamp, långt från vad som kan förväntas av en numera femtiotaggare... Efterföljande Wasted years sätts och lyfts högt av Adrian Smiths passion till sitt gitarrspel, han fullkomligt lyser i settet ikväll, hans gurahägda vänner får andra omdömen, Janbick ser ut att ha så jäkla kul och Dave... Ja, han står och njuter... Man kan se det lång väg att denna mästare inte är den som framhäver sig själv, men han ler, med ansikte, med själ och med ett riktigt bra gitarrspel, både i komp och lead. Jag kan enkelt konstatera att jag inte sett dessa killar så här levande och bra någon gång... och settet är inte ens halvvägs...

"The beast" och "Madness" blir på något sätt en välförtjänt och absolut nödvändig återhämtning innan Rime och Powerslave sliter skinnet av oss igen. Det är settets kanske två bäst framförda akter tillsammans med 2 Minutes ikväll... Jag vet inte hur jag ska göra för att kunna kritisera dessa herrar för denna kväll, det är omöjligt. Rime har sådan magi och mellankoli, Powerslave en sådan kraft att Gisa-pyramiderna självmant skulle kunna radats upp med stenblock...

"I don't want to die. I'm a god, why can't I live on?", sjunger Bruce i något som fått eget liv, detta är en sann klassiker,  ett ögonblick som ger mig gåshud, även nu, när jag i efterhand, sitter och författar dessa rader... Att göra rättvisa åt efterföljande Heaven Can wait går inte efter detta mästerverk, många tidningar skriver riktigt att detta är en transportsträcka, men det hade vilken låt som helst varit efter dessa två magnifika epos, Rime och Powerslave, från plattan med samma namn...

Run to the hills skapar en hejdundrandes allsång, fear of the dark likaså innan bandet kliver av efter klassiska Iron Maiden...

Moonchild öppnar settet åter efter att bandet tagit sin paus (kopp te) och mottas kanske inte så bra som den gjordes i Stockholm, The clairvoyant gallopperar iväg i basrytmer och adrenalin och ger tycker jag en skön 80-talsvibb till tillställningen, båda dessa hämtade från klassiska "7th son"-plattan gör att jag glider iväg tankemässigt och gärna hör Infinite dreams och titelspåret, men jag vet att detta band är trotjänare till kontinuiteten och inte varierar settlistor till höger och vänster, men, men...

Avslutande Hallowed be thy name är som väntat en magisk avslutning på en magisk kväll och när jag lallar över von Rosens hemmaplaner är jag lycklig, glad och fan vet vad... Detta är ett ögonblick jag sällan kommer glömma efter alla år med Maiden...

Vad jag anade som trötthet i Stockholm är omvänt energi i Götet och det visar att vi har mer att uppleva från dessa herrar och jag hoppas innerligt att dom inte är så förbannat pretto-korrekta med allt på nya plattan och att dom ser vilken energi dynamiken i deras 80-tal har jmf med dom senare årens långa progressiva låtar, som visserligen är bra, men inte levererar samma knock out som den jag just varit med om... Betyget är enkelt ikväll, det är PPPPP, 5 st glada jävla P och det är jag stolt att dela ut efter alla dessa superlativ... Up the Irons! lr hur?

:P