Orden brukar komma lätt över gomseglet, åsikter, vägledningar, sågningar, uppmuntran... svårt att tala har jag inte... Utan att överdriva så har jag glappkäft... *L*
Åsikterna och dialogen är ett redskap som jag haft mycket nytta av, men det finns fall där egenskapen är helt betydelselös... Detta inträffar i dialog med sina närmaste, när den man talar vet att man kan vrida och vända på ord så att det blir meninslöst att diskutera vidare...
Oavsett man vill nå en samsyn eller ej tar diskussionen slut med den vetskapen... Talets gåva ger som följd meningslöshetens svar... det är inte alltid vad man vill ska hända... lr hur?
Denna vecka gillar jag, men den känns för kort för 40 timmars arbetsvecka... för det är där någonstans det slutar om jag ska göra åtminstonde hälften av det jobb som efterfrågas fn... Man är ett jävla lapptäcke som gömmer och frodar arbetslöshet, men dessvärre tror jag det är många som sitter i samma situation...
Är det inte för jävligt att facken inte driver den frågan hårdare eftersom varannan böna och bönstjälk lyfter timmar i övertid till ibland ingen nytta (själv har jag en vecka extra ledighet för besväret)... Men som arbetstagare är man ju inte riktigt klok i dagens samhälle... lr hur?
Vet inte vad jag ska skriva om idag riktigt... Skönt att det är torsdag, det betyder att helgen närmar sig med stormsteg! Ska ut och se lite gamla kändisar från tidigare yrkesroller jag haft imorgonkväll... Ska bli kul faktiskt... riktigt kul...
Många av dom har jag inte sett på över ett halvår, andra nån enstaka gång, så det blir kul! Vet inet om det är jag lr dom som håller sig undan, men ett familjeliv långt norr om andra verkligheten kanske är en bidragande orsak som blandats upp med latmasken...
Nåja, det känns som det är kul att hålla liv i dom trådar som finns, för man vet ju inte om man behöver en livlina nån dag... jag menar förståss yrkesmässigt... men det fattar ni väl, lr hur?
Jag plågar (?) mig igenom Aftonbladet på väg hem idag... Och idag (heller) läser jag inte om nån såpakändis lr så... Utan en faktiskt intressant artikelserie om bloggare och deras antagonister (Läs artikeln)...
Jag känner starkt för alla som trotsar strömmen, inte hur-som-helst, men för ett syfte om ärlighet, uppriktighet, solidaritet och medmänsklighet... Att det väcker känslor hos andra som trotsar strömmen ser jag som naturligt...
På något sätt är det så skönt när dom fula visar sina fula anleten, jag tycker verkligen det... för det ger vanliga människor något att referera till, något att inte se som förebild... någon variant av anti-förebild typ... Jag tror det behövs... varför? Jo, för det räckte inte med Hitler lr Lenin lr vem-fan-som-helst-diktator-jävel som dödar för sin egna bizarra och sjuka övertygelse... för att visa mänskligheten från sin kanske fulaste sida...
Tyvärr verkar det krävas mer.... Kanske ständig påminnelse, jag vet inte, men det kanske kan ha sin effekt...
Dessa fula anleten gör det på bloggarnas sidor... precis som om det på något sätt skvätts samhällets HIV-sjuka säd över sidorna av dessa skinnhissande hatkåta personer... Givetvis gör dom det under anonymitet, under vad som uppfattas som kurra-gömma-tangenter... mitt i nätets feghet... mitt i feghetens fegaste form... Den som inte vågar stå för sin åsikt....
Tankarna går hos mig om det är något annat som är fel... Så mycket ilska och så förbannat få kanaler att på ett OK sätt få ut känslorna via... Kanske är det något vi missar i pedagogiken... kanske är det något som alltid finns som en sjuk baksida av ordningen samhället byggt upp... jag vet inte...
...men jag ser det bland nätbekanta som har sjuka "beundrare". Jag ser det bland dom som står ut från mängden som har någon variant av folkhemsfundamentalister efter sig lr bland dom med ett politiskt engagemang som föder andra typer av lobotomerade antagonister... Det ger en fadd smak i käften tycker jag...
Hur-som-helst så känns det som det finns så jäkla mycket förbannad energi som laddas ute i landets stugor och lägenheter att det går bortom det som anses friskt.... uppdraget skulle troligtvisvara hopplöst även för den övermjuke Dr. Phil...
För jag tror det ytterst handlar det bara om ren och skär uppfostran, lr kanske insikt/övertygelse om allas lika värde... att man inte mobbar... att man inte beter sig hur som helst mot andra... Respekt och ödmjukhet är nog nyckelorden jag söker...
Personligen tycker jag att alla får ha sina avigsidor, sina åsikter och sin övertygelse bara den rimmar med att inte andra far illa... tycker det är en enkel regel även fast jag inte sympatiserar med alla åsikter... Vet inte hur det gick till när alla dessa rader rasslade ur tangentbordet men fort gick det och enkelt kändes det...
Så stå på er alla bloggare, för det är eran vardag jag finner mest nöje av att ta del av, inte alla Big Brother-uppslag lr snyfthistorier om Kicki Danielsson...Kanske är det ett lite onödigt påhopp i slutet, men det riktar sig mot media och inte personerna, men det förstod ni ju... lr hur?
Nu är det gjort, nu är det avklarat... mina första slantar har skickats worldwide, via world wide web, efter en inropad auktion på engelska e-bay... Jag vet inte vad man ska säga men på något sätt känns det som jag numera är döpt till världsmedborgare...
Kanske kommer mina 110 kronor aldrig att få bytas ut mot dessa högvilt till CD-singlar som jag ropade in, men det är värt ett försök tänker min trånga lilla hjärna... samtidigt så ler jag åt min tanke, för vad är det som gör Svedalas Tradera (oxå e-bay) så mycket säkrare?
Men det är väl så att det man inte känner finns inom riktig räckvidd är lite otrampad mark... så jag loggar in på mitt konto för att notera att mina åtaganden har klarats av... Jaha, tänker jag... utan att för den sakens skull acceptera att det är ett avsked ut i det tomma intet som ibland webben är...
Nu är det väl bara att vänta... Hur länge, jag vet inte... kanske 1-2 veckor... Sen är det bara att frossa i plattorna lr tacksamt känna hur pajashatten växer till förtret över mitt övermod... men så jäkla spännande är det inte egentligen... lr hur?
Vi startar med att konstatera att jag är Per... Om jag ska beskriva mig själv får det bli enligt följande... Jag är en tokrak social överlevare med nära till skratt och flum-flum. Arbetar helst, eftersom man måste, i gränslandet mellan bygg och IT... Jag trivs med jobb, fritid och familj!
Jag är nyfiken på sånt jag inte förstår eller sådant som logiskt kan förklaras... Jag är far till två underbara tjejer.
Musikälskare i kategorin rock, från opluggat till stenhårt... Fotboll är bäst i blårandigt! En sak till... Stå inte still i leden, stå ut!
