3 pinnar till DIF på ett solindränkt Sektion F på Stadion... men solen i första var det enda som värmde... Skum inramning utan säkerhetspådrag efter derbymörkret sist, när jag var på fisketur... Kan i det kölvattnet inte göra annat än att hålla med Aftonbladets Simon Banks (Fritt citerad ur minnet):
En del älskar fotboll som en hustrumisshandlare älskar sin fru...
Tycker den kommentaren är hemsk, men väldigt målande för det våld vi har att ta ställning mot, både i samhälle och på läktarna! Våga säga NEJ!
Hur-som-helst... Illa i spel på plan idag och illa i må-för-stunden hos mig.... Tungt att andas (genom schucken)... Jobbigt i rygg/axlar... Jag måste nog ta och stänga ner för natten för att hoppas på att må betydligt bättre imorgon! För det är jag ju värd... lr hur?
Efter några dagar i ytterskärgården kan jag konstatera några riktigt roliga saker... Skärgården lever... Samtidigt kan man konstatera att det börjar bli en död pöl... Östersjön, alltså. Det enda som fanns i nätet var Simpor, Simpor och åter Simpor... Spöt som knappt kom i vattnet är ingen schysst värdemätare, men ändå!
Kanske är det så; att om det finns Säl i området så håller sig fisken på behörigt avstånd, alternativt i dessa levnadsnjutares magar... Mitt mellan Svartlöga och Kallskär hittade vi en hel Sälkolloni, med motorn på tomgång gled vi närmare och upplevde hur klipporna rörde på sig och sakteliga blottlade ett 30-tal Sälar...
Nyfikna och sällskapssjukt, som bara dessa djur kan, fick vi sällskap i glidandet, men visserligen på behörigt avstånd... Inte fan kan man lita på människor *L*...
Mellan onsdag och lördag har Havsörn cirklat över vår grillplats, och inte bara en, jag gissar att det minst var 4 st hanar och två honor. Det är fantastiska fåglar att uppleva... På något sätt bär Havsörn frihet i sina vingpennor...
Vindstilla och sol, spegelblanka fjärder och välkommande når vi åter gled i land på Blidö med att lövträden slagit bladen i blom, tjena, vad det börjar kännas som vår! Pluss oxå till att man fått möjlighet att knyta ytligt bekanta närmare...
Tackar för inbjudan Stefan! Tackar för sällskapet resten! Detta måste absolut göras om när skärgården åter tömts på folk! Lr hur?
Stockholmstrafiken är underbar! Speciellt kryddas den av BMW-förare som anser sig odödliga i sina bilar... Manliga förare menar jag förståss, för det är ju så att i varje stor BMW sitter en liten man... I en lucka mellan två bilar på ca 1m rymms det en BMW, men bara om det går lite snabbare i den filen BMWn inte står i...
På en rostig Ford Tanus fungerar blinkers, detta verkar vara något man kan köpa som tillbehör på en ny bil av märket BMW... för inte ingår det om man släger upp i runda slängar strax över halvmiljonen, lr så, på sin pärla...
Alla bilar som börjar på B får åka bussfil! Detta är en förmån som man får i samma ögonblick man stänger dörren till sin glänsande, lite vackrare, farkost (BMW)...
På något sätt blir jag förbannad på mig själv över att jag har fördomar, men efter en tvärnit där man är hela 2,7 cm från att få en BMW i knät, för att den ska in i en meters lucka framför mig, så blir jag inte på bättre humör av att se golfklubbs-dekalen, jag väljer att nyttja signalhornet och bete mig som jag vet inte vad...
I samma ögonblick slänger jag en kommentar till min J... Kommer jag hem med en BMW någon jävla dag... så tveka inte, skjut mig på fläcken! För det är ju så att man verkar bli en komplett idiot så fort man (dvs inte kvinna!) hoppar in i en BMW... Man blir precis lika mycket dåre som man är skyldig om man har Leif Silbersky som advokat...
Vad är det som skiljer en snigel från en BMW? På snigeln sitter slemmet på utsidan!
Dagen har ju börjat strålande, solen skiner och man borde vara på bättre humör... lr hur?
Satt och lyssnade på lite gamla digitala vax i mina terapiövningar att leta på gamla CD-skivor och hamnade i en påtaglig Thåström-fascination... Tjena mittbena vad förbannat bra han är! Alla vill till himmlen ekade ut så knoddsen höll på att vakna av (min?) skönsången...
Fan, fan, fan... vad bra det är!
...och det är med den känslan jag inte längre kan hålla mig och kastar ut en länk till en hear-alike (Mäbes hemsida på Allears... Inte Allers?), för det är väl så det måste heta om det finns ett uttryck som heter look-alike... lr hur?
Satt och letade bland mina gamla synder och hittade det guldkorn jag letade efter till slut. Vad var det då? Jo, ett jobb jag gjorde till en kund strax efter sekelskiftet som numera avetablerat sin produktion i Svedala... Standardisering, projektering, redovisning och teknik i härlig blandning... Spännande va?
Nähä... ingen som riktigt föll dit på det? Hur som helst så var det precis nyss jag tog klivet över för att se vad min gamle vän Micke hade på G i sitt egna lilla åsiktstorg i ämnet (CADBlogg.se)... Det var nästan nostalgiskt jag konstaterade att det var länge sen jag hade en så rolig och underhållande kollega som honom...
Intelligent, engagerad och totalt driven (i massor av riktningar) både vad gäller tanke och handling... Standardisering, javisst enligt Micke, men absolut bara där det behövs... inte till varje pris och absolut inte när det är dumt... En rätt enkel och schysst grundinställning, faktiskt! Jag har lärt mig massor av den mannen, kanske inte i detaljerat utförande, men tillräckligt för att hitta en egen väg, mer vad gäller informationsförvaltning, än faktisk projektering!
Det är få personer jag känner som jag kan hålla många parallella diskussioner med samtidigt utan att förlora spåret! *L* Visserligen ibland på bekostnad av en onödigt dyr bensinräkning förhållande till rygglagd sträcka och med det berikande att man får se stora delar av Sverige från bil, men samtalen flöt på, hur-som-helst...
För det är väl en bra egenskap att ha och inte bara total förvirring, lr hur?
Fotboll är grymt ibland... Jag hade inte lidit om Hammarby fått sitt 0-0 efter den kämpainsats som laget gjorde decimerade, inte bara av skador utan även av domare Fröjdfeltd...
Nu är det dock som det är och tre pinnar rasslar in på de trygga från Kalmar... Det är bara att lyfta på hatten för serieledarna och konstatera att det ser förbannat starkt ut i den truppen... Det är dock en lång serie och mycket kan hända...
Mittfältet i bajen då? Ja, vad ska man säga? För Djurgårdens del gav mitfältskrisen chansen för Sebsatian Rajalakso att visa vad han gick för... Det är ju faktiskt det som är kul med fotboll, att det på något sätt finns påfyllning, kanske inte med samma klass som det som ersätts, men rätt tråcklat finns det potential för dom hungriga som väntar på sin chans... Men det är tunga namn att ersätta... Jensen, Chanko och Sulan... samt i kort perspektiv en avstängning!
En sak till... Tittar man lite närmare på DIF kan man även konstatera att Rajalaksos vattenbärare, oxå värvad från Enköping har ju inte heller gjort bort sig... Andersson har enligt mig varit minst lika bra, även fast hans ljumskar inte hållit för 90 minnuters spel i någon match ännu...
Så det som kan tyckas som moll för söders "stolthet" kanske går att vända i dur, vem vet? Det enda jag vet är att serien är kompakt fram till EM och att det kan kosta långt mycket mer än vad man tror... men nu ska vi väl vara optimister... *L* lr hur?
Förra veckan fick jag hastigt och lustigt möjligheten att träffa en barndomsvän från mina uppväxttrakter, jag hittade honom via hans musiksida på nätet och kände omisskänneligt igen fokuset på AC/DC...
Kul som fan! Nu gäller det bara att hålla i kontakten... lr hur?
Mugabe dundrar på om engelsmännmens ockupation, men frågasätter inte ifall han själv kanske förtrycker sin befolkning... Jag är skeptisk till omräknningar av valresultat och kandidater från endast ett parti... men, men...
Det afrika jag upplevde i Zimbabwe i början av 90-talet var ett land som skulle börja vika ner sig... från att ha rest sig rakryggat och frigjort sig från det tidigare Rhodesia hade denna kustlös stat i södra Afrika gått från sin variant av kommunism till att öppna upp handel och andra omvärdskontakter... Det var ett tillgängligt Zimbabwe jag upplevde! Ett afrika med världens vackraste Victoriafall, kopparöknar och en befolkning som andades hopp...
Med utgångspunkt i Zambia gjorde jag två vistelser i Zimbabwe under olika delar av året... Jag fick uppleva torrperioden och den mer nederbördsrika... Allt omringat av kopparöken följt av små brukade samhällen... Det fanns indikationer från konsulat etc om att man börjat rikta in sig på att återta den mark som fallit i vitas händer... Något som senare under 90-talet pågått och fortsatt än idag...
Man märkte tydligt ett förhårdnat klimat bara mellan de månader som skiljde mina vistelser där... Det frodades någon variant av ilska och förakt, kanske inte från befolkningen men i samhället där i stort...
Detta isolerade landet... ledde till att gränsen mellan vad som var/är Mugabe och Zimbabwe suddats ut... Utan att kunna allt för mycket detaljer om landet och Mugabe verkar det finnas många likheter med den personlighet som Forest Whitaker tolkar känslosamt av Idi Amin i Last king of Scotland... Kanske är det så att historien inte lär oss någonting... Jag vet inte...
Samtidigt ser man hur sydafrika under den tid som passerat inte bara lämnat startblocken, utan även passerat den standard som Zimbabwe hade med utveckling i en helt annan riktning... Kanske beror det på den otroliga draghjälp man haft av Mandela (Han, dvs inte hon)... Jag vet inte... Det är dock enkelt att dra slutsatsen att man med dialog och kommunikation samt med en öppnare inställning till omgivning och egna led kanske kan katalysera sådant som bara är möjligt under mänskliga rättigheter, som bl a yttrandefrihet...
Ändå är det något som lockar i tanken att dom får återerövra det som tagits samtidigt som de regimer som inte går befolkningens ärenden till slut ändå får hitta sin uppgörelse på ett sätt som t ex Rumänien erfor med Ceausescu... Det ger någon form av hopp om att det ändå ytterst finns någon form av påverkan, även fast det då sker i sitt mest extrema skick... Den tanken lämnar inte... och det gör att jag känner mig något illa till mods med att avsluta detta inlägg... Logiskt så det förslår, eftersom allt tar slut förr lr senare... lr hur?
Vilken helg i media, det tycks vara så att alla på landets nyhetsbyråer haft att göra under dessa dagar... Hur-som-helst... Redan i januari bloggade jag om den potential jag såg hos den unge fd Enköpingspelaren som nu hittat fram i Djurgården... och gjort inte mindre än 4 baljor på lika många matcher... Kanske var det billiga poäng att ta, men jag gissar att det precis som framgång även kommer motgångar för killen... Nu verkar han vara i stimmet, men kanske kommer han läsas sönder och få lite tuffare bevakning framöver, kul är det, hur som helst...
Det har nästan varit för otäckt för att vara sant, den story om lilla Engla, som inte kunnat haft en värre upplösning än den som verkligheten bjöd oss på idag... Nog för att man misstänkt att hon var död, nog för att man hoppats på ett mindre dråpligt slut... Men verkligheten är rå, den är avskalad och den är framförallt inte helt sympatisk... Kanske är det billiga poäng att ta, men jag måste, på något jäkla sätt, plussa polisen för en viktig och symoliskt nödvändig kriminalteknisk framgång... Oavsett denna medgång så är verkligheten långt ifrån kul, hur som helst...
Till sist några ord om världens ickenyhet, den om Fredrik som med sin Filippa Reinfeldt (ej att förväxla med Fredrik och Filip!) klev av jetlaggade på sitt Kinabesök genom att möta välkomstkommittén iförd t-shirt och mysbyxor. Jag vill bara att ni ska veta att detta inte är OK, enligt Expressens stilpoliser... Tack som fan för det! För det är exakt då jag känner mig obehagligt trendig... Men som (numera) moderiktig guru, oftast iförd t-shirt, måste jag väl få påtala att mysbyxorna bör bytas mot ett par stentvättde jeans och stubbet killen har på skallen har jag hellre i ansiktet... Stoppa pressarna, typ!
Det hade iofs varit ballare om han klivit ut i en röd munkdräkt skapad av värdlandets flagga, bleksminkad (ala Bergman) med en halvrostig lie... Kanske hade han sett ut som Thomas Flink då? Men han hade definitivt varit mer vågad än att bara reta den svenska stilpolisen (SS?) då! Sorry folks... Det blev bara svammel av slutet på det här inlägget, för större vågor än så blir det inte i ankdammen som kallas svensk media, lr hur?
Kontrasterna är totala... dvs om man jämför min sinnesstämmnings resa från biljettstrul, till vetskapen att det är exakt ett år sen Kjelle togs ifrån bekanta och familj, till att sitta efter en spelning med adrenalinpelaren högre än Killimanjaro...
Danko Jones på Tyrol igår kväll... bara det! En tre man stark kanadensisk rockmaskin som drivs av fossila krafter från pojkrum och övertygelse om kvinnans effekt på rockmusiken... Vill man lära sig bluesen ska man definitivt skaffa en kvinna... budskapet är kanske inte det djupaste, men definitivt något alla kan relatera till...
Raka riff, spruckna baskaggar, attityd och ett osannolikt gott humör bäddar in en tokrak och asball hitkavalkad... Caddilac, Invisible, I'm alive and on fire, Samuel sin... allt levereras med glimten... och man märker att det är speciellt för Danko att spela i Stockholm, där mycket av grunden lagts till halvgrönlänningens karriär... Det är med Stockholm som bas han oftast spelat in sina plattor...
Han hyllar sina döda rockhjältar... DImebag, Cobain, alla Ramones-"bröder" bland många andra... och även Bobby Brown... Han strör lovord över dom som burit fram honom till där han är idag (Hellacopters och Backyard babies)... Han bjuder på mellansnack som ligger fullt i klass med Henry Rollins, visserligen utan samma allvar, men med samma förbannat roliga träffsäkerhet...
Bästa spåren för kvällen är Sugar chocolate, Play The Blues och Forget my name... Jag saknar fler spår från Born A Lion-plattan, t ex Word Is Bond, Suicide Woman och den sjukt bra Love Is Unkind, men får desto mer från de tidigare produktionerna... Så inte fan hänger man läpp!
När bandet kliver av börjar publiken plikttroget att ropa in bandet igen och det dröjer inte mer än nån minut innan dom entrar scenen till kommentaren att dom gör detta brejk för att andra band gör så... egentligen vill dom bara spela musik, så är öset igång igen...
Vill man hitta något för kvällen att irritera sig på så finns det material som flörtar med den yngre amerikanska marknaden i delar av det nyare materialet... Men dessa myrsteg från spåret isoleras i snabba övergångar till välkända taktfastare epos och det gör att trevarna snabbt försvinner in i periferin...
Spelningen ligger bastant på betyget PPPP (av 5) och nosar på en stark sådan...
Det som gör kvällen så skön är att musiken verkligen levereras rak, typ rock direkt, inget knussel, bara ös!
Tankarna för mig in på en korsbefruktning av AC/DC, Hellacopters och Ramones... Sen dyker nästa aha upp i huvudet, och det känns förbannat skönt att lyssna på denna enklare upptempo bluesbaserade hårdrock, där varje instrument går att särhålla, som vågskål till den ljudkullissartade produktionsindustri som kanske bäst representeras av band som det fantastiska Trent Reznors Nine Inch Nails, där en helt annan filosofi råder...
Det är där kvällen på något sätt rundas av, med den totala kontrasten... Det glada adrenalrus jag känner efter Danko Jones uppriktiga grabbighet kombinerat av det vemod som jag samtidigt har efter giget för exakt ett år sen, när jag lämnade Globens annex efter ett supergig av just Nine Inch Nails... tomt stirrande på min mobil, med en obehaglig serie SMS som skvallrade om död... Om allt det där svarta, som även utan Kjelles bortgång, färgar Trent Reznors ärrskärande musikupplevelse... Påtagligt, på något sätt påtänt, elakt och förbannat jävla otäckt...
Fan, vad svårt det var att skriva idag...
Kopplar åter in något från gårdagens gig och lånar ett kanske inte helt riktigt återgett citat från Danko för att kunna lägga till en sista rad...
"It's like chocolate with the suger ...like Coffee with the cream ...like the stage with Danko Jones!"
Like the memories of a friend
För jag vet att Kjelle, varje dag, var långt mycket mer Danko Jones än vemod och det gör behållningen fin från denna spelning även fast förutsättningarna kunde ramat in kvällen annorlunda... Så för att avsluta inlägget innan det vänder i moll igen så droppar jag ytterligare ett tydligt fritt tolkat budskap från Danko... "When you're at the top, the only way is getting higher, everybody's beutiful in heaven!" Jag är iofs inte det minsta troende, men det är väl bara att hoppas... lr hur, Kjelle? *L*
Vi startar med att konstatera att jag är Per... Om jag ska beskriva mig själv får det bli enligt följande... Jag är en tokrak social överlevare med nära till skratt och flum-flum. Arbetar helst, eftersom man måste, i gränslandet mellan bygg och IT... Jag trivs med jobb, fritid och familj!
Jag är nyfiken på sånt jag inte förstår eller sådant som logiskt kan förklaras... Jag är far till två underbara tjejer.
Musikälskare i kategorin rock, från opluggat till stenhårt... Fotboll är bäst i blårandigt! En sak till... Stå inte still i leden, stå ut!
