Idag firades julafton... med ett något reducerat klassiskt julbord som kompletterats med sedvanliga glass och jordgubbar... Skumt, typ inte riktigt på riktigt, men utan kottarna över jul kändes det som det var lika bra att till dessa knastrande -16 grader lägga upp en julklappsjakt hemma...

Jag tror minsann det blev någon variant av succé... Tänkte att man själv hade dom längsta timmarna i sitt heeeela liv i väntan på dan-före-dan-före-dan-före-doppare-jävla-väntan...

Hur-som-helst så var det två nyfikna skattjägare som efter några minuters letande började tigga ledtrådar... och som en ibland någorlunda vek far delade man plikttroget med sig om vad jag visste... Inte för mycket, inte för lite, men lagom för att hålla upp deras tålamod och iver. Inte köket, stort paket, inte förråden, inte i andra paket osv... Ni fattar!

Lycka har riktigt långa ansikten och hoppar frustrerat jämfota... Sen vill lycka nästan gråta en skvätt och kramas! Känslorna sprudlade när den yngsta försökte maska för den äldsta vad som fanns i blickfånget, ett så stort paket... i mitt rum! Så summeras bäst reaktionen när barnen nya hittade paketen "under sina sängar"!

Cyklar, väl paketerade och inskjutna i gömman så pass diskret att dom faktiskt legat där i veckor utan minsta lilla notis eller reaktion!

Att dom inte får hojarna monterade förens längre framåt takdropp verkade påverka föga! Glädjen sken som en sol i vintermörkret! och personlligen blir jag lycklig bara av att få förmedla något till mina små medmänniskor... visserligen som i detta fall ren materiell lycka, men ändå... Att ge är fan inte så pjåkigt! Dessutom slapp man ju glida upp i topp på listan över världens värsta farsor, kan man väl enkelt konstatera...

Så jag blir glad och faktiskt stolt över det som sker samtidigt som jag ärligt inte vet om det var klappjakten eller julmaten innan, tillsammans med med dessa två pirriga töser, som var det bästa... och jag känner så här: varför välja?

Jag bäddar om tjejerna lite extra när dom somnat med sina julklappar... Jag lägger mig "as happy as ever", euforisk och påtagligt påverkad... Riktigt nöjd, även fast det känns så konstigt att fira julafton så här några dagar innan... Jag blundar och tänker, det här är helt OK... befriande att ännu några förpliktigande strukturer töjts till att ändå bli OK... för det är ju så livet verkar vara... lr hur?

:P